Den stora striden

Undervisning, vädjan, inte våld

Det blev snart känt i Wittenberg att Luther hade kommit tillbaka och att han skulle predika. Folk strömmade till från alla kanter och kyrkan blev överfylld. Från talarstolen undervisade, förmanade och tillrättavisade han med stor klokhet och mildhet. Om de metoder som använts av dem som med våld ville avskaffa mässan sade han: “Mässan är någonting ont. Gud är emot den. Vi borde avskaffa den. Jag skulle önska att den över hela världen ersattes med den evangeliska nattvarden. Men vi får inte riva ned någonting med våld. Vi måste överlåta saken i Guds hand. Hans ord måste verka, inte vi. Varför? kommer du att fråga. Därför att jag inte håller människornas hjärtan i min hand såsom krukmakaren håller leret. Vi har rätt att tala. Vi har inte rätt att handla. Låt oss förkunna. Resten må bli Guds sak. Vad kunde jag uppnå genom att använda makt? Grimaser, formväsen, efterapningar, mänskliga anordningar och hyckleri. . . Men däri skulle inte finnas någon hjärtats uppriktighet, inte heller tro, inte heller kärlek. Där dessa tre saknas, saknas allt. Jag vill inte ge ett vitten för ett sådant resultat. . . Gud uträttar mer genom sitt Ord enbart, än ni och jag och hela världen genom våra förenade krafter. Gud griper sinnet. När sinnet är intaget är allt vunnet. . . DSS 184.2

Jag vill predika, diskutera och skriva, men jag vill inte tvinga någon, eftersom tron är en frivillig handling. Se vad jag har gjort. Jag stod upp mot påven, avlat och papister, men utan våld eller tumult. Jag framhöll Guds ord. Jag predikade och skrev — det var allt jag gjorde. Men under det att jag sov. . . omstörtade det ord jag hade förkunnat påvedömet, så att varken furstar eller kejsare har orsakat det så stor skada. Ändå gjorde jag ingenting. Ordet enbart uträttade det hela. Hade jag önskat använda mig av makt så skulle hela Tyskland kanske ha varit översvämmat av blod. Men vad skulle resultatet ha blivit. Ruin och ödeläggelse både för kropp och själ. Jag höll mig därför stilla och överlät åt Ordet ensamt att löpa genom hela världen” — D’Aubigné, band 9, kap. 8. DSS 184.3

Dag efter dag under en hel vecka fortsatte Luther att tala till ivriga skaror. Guds ord bröt udden av denna fanatiska rörelse. Evangeliets kraft förde de skaror som blivit vilseledda, tillbaka till sanningens väg. DSS 185.1