Den stora striden

Skyddade av mäktiga försvarare

Om människor kunde se såsom himmelen ser, skulle de se att änglar, som är väldiga i makt, omger dem som ger akt på Kristi ord om tålamod. Med medkännande mildhet har änglarna iakttagit deras nöd och hört deras böner. De väntar på sin ledares ord att han skall rädda dem ur deras fara. Men de måste vänta ännu litet längre. Guds folk måste dricka kalken och döpas med dopet. Själva förhållandet att Herren väntar, även om det plågar dem, är det bästa svaret på deras böner. Under det att de förtroendefullt väntar på att han skall räcka ut sin hand, övar de sig i tro, hopp och tålamod, något som de delvis har försummat under sin tidigare, religiösa erfarenhet. Men för de utvaldas skull blir denna nödens tid förkortad. “Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som i ropa till honom dag och natt. . .? Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt.” — Luk. 18: 7, 8. Slutet kommer snabbare än människor väntar. Vetet insamlas och binds i kärvar för Guds lada, medan ogräset samlas ihop för att förtäras av utplåningens eld. DSS 602.1

De himmelska väktarna är trogna i sin uppgift och fortsätter att vaka. Även om ett allmänt dekret har fastställt en tidpunkt då de som håller Guds bud, får dödas, kommer deras fiender att i några fall föregripa dekretet. Innan den fastställda tidpunkten kommer skall de försöka ta deras liv. Ingen kan emellertid komma förbi de mäktiga beskyddare som håller vakt runt varje trogen människa. Några blir angripna under det att de flyr från städerna och de större samhällena, men de vapen som lyfts mot dem bryts i bitar och faller till marken som knäckta halmstrån. Andra försvaras av änglar i förklädnad av soldater. DSS 602.2

Under alla tider har Gud verkat genom änglar för att undsätta och befria sitt folk. Himmelska väsen har tagit verksam del i människors angelägenheter. De har visat sig i kläder av bländande ljus. De har kommit i mänsklig gestalt klädda som resenärer. Änglar har uppenbarat sig som människor för dem som samarbetat med Gud. De har vilat som om de vore trötta, under ekarna vid middagstiden. De har tagit emot gästfriheten i människors hem. De har kommit som vägledare för resande som överraskats av mörkret. De har med sina egna händer tänt elden på altaret. De har öppnat fängelsedörrar och befriat Guds tjänare. Klädda i himmelens rustning kom de och rullade undan stenen framför Frälsarens grav. DSS 603.1

Änglar har ofta varit närvarande i mänsklig gestalt där de rättfärdiga har församlats. De besöker också de ogudaktigas sammankomster, som då de kom till Sodom för att skriva ned berättelsen om invånarnas gärningar och avgöra om de hade överskridit gränsen för Guds tålamod. Herren vill visa barmhärtighet. För några fås skull, som verkligen tjänar honom, håller han olyckorna tillbaka och förlänger freden bland folken. De icke-kristna förstår inte att de har de få rättfärdiga, som de hånar och förtrycker, att tacka för att deras egna liv har blivit skonade. Även om denna världens härskare inte vet det, har ändå änglar ofta talat i deras rådsförsamlingar. Människor har betraktat dem. Människor har lyssnat till deras ord. Människor har argumenterat mot deras förslag och hånat deras råd. I rådssalar och inför domstolar har dessa himmelska sändebud visat att de noga känt människors historia. De har visat att de bättre kunnat försvara de förtrycktas sak än de bästa och mest vältaliga försvarare. De har gjort planer om intet och avvärjt ondska, som i hög grad skulle ha hindrat Guds verk och dragit olycka över hans folk. I farans och hemsökelsens stund slår Herrens ängel “sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem”. (Ps. 34: 7.) DSS 603.2

Med stark längtan väntar Guds folk på det tecken som skall förebåda deras kommande Konung. När de har hälsat väktaren med orden: “Väktare, vad lider natten?” har svaret alltid blivit: “Morgonen har kommit, och likväl är det natt.” — Jes. 21: 11, 12. Ljus lyser upp molnen ovanför bergstopparna. Snart skall Guds härlighet uppenbaras. Rättfärdighetens sol skall lysa. Morgonen och natten är båda nära, en evig dag börjar för de rättfärdiga, men evig natt sänker sig över de ogudaktiga. DSS 603.3