Den stora striden

Tid att lära om

De som bara har svag tro står i den största fara att dras in under Satans förförande makt och den lag som vill vägra människorna att följa sitt samvetes överbevisning. Även om de består provet, upplever de en större ångest och modlöshet under nödens tid, därför att de inte har lärt sig att lita på Gud. Den trosupplevelse som de tidigare har försummat att skaffa sig tvingas de nu att tillkämpa sig under modlöshetens fruktansvärda press. DSS 594.1

Vi borde nu söka lära känna Gud genom att lita på hans löften. Änglar skriver ned varje uppriktig och allvarlig bön. Vi borde hellre avstå från att tillfredsställa våra benägenheter än att försumma bön till Gud. Den största fattigdom och självförnekelse med Guds välbehag är bättre än endast rikedom, ära, bekvämlighet och vänskap. Vi måste ta tid till att bedja. Om vi låter våra sinnen bli helt upptagna av materiella intressen, kommer Herren kanske att ge oss tid till bön, genom att han tar bort våra avgudar — pengar, hus och fruktbar jord. DSS 594.2

De unga skulle inte bli förledda till synd, om de vägrade att gå andra vägar än de, där de kan ha Guds välsignelse med sig. Om de förkunnare som förkunnar den sista, allvarliga varningen för världen, skulle bedja om Guds välsignelse, inte på ett kallt, likgiltigt, oengagerat sätt utan ivrigt och i tro såsom Jakob gjorde, skulle de kunna säga: “Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat.” — 1 Mos. 32: 30. Himmelen kommer då att betrakta dem som furstar som haft kraft att kämpa med Gud och människor. DSS 594.3

En “tid av nöd vars like icke har funnits”, skall snart drabba oss. Vi behöver en upplevelse som vi nu inte har och många är för likgiltiga för att söka. Det händer ofta att svårigheter blir mindre än vad vi fruktat, men så kommer det inte att bli ifråga om den kommande nödens tid. Den mest livfulla skildring skulle inte kunna överdriva, hur stor och omfattande den blir. I denna prövningens tid måste var och on stå ensam inför Gud. “Om då Noa, Daniel och Job”, vore i landet, “så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.” — Hes. 14: 20. DSS 594.4

Medan nu vår store överstepräst bringar försoning för oss, skulle vi söka bli fullkomliga i Kristus. Inte ens genom en tanke kunde vår Frälsare förmås att ge efter för frestelsens makt. I människornas hjärtan finner Satan alltid någon punkt, där han kan finna fotfäste. Ett syndigt begär hålls vid liv. Där kan hans frestelse få insteg. Men Kristus vittnar om sig själv: “Denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till.” — Joh. 14: 30. Satan kunde inte finna någonting hos Guds Son som kunde göra det möjligt för honom att vinna seger. Han hade hållit sin Faders bud. Det fanns inte någon synd hos honom som Satan kunde använda till sin fördel. Så långt måste också de komma, som skall kunna bli bestående under nödens tid. DSS 595.1