Den stora striden

Smygande demoralisering.

Satan studerar varje negativt drag i människans natur. Han lägger märke till de synder som den enskilde är benägen att begå, och ser sedan till att denne frestas just i detta avseende. Han frestar också människor att gå för långt i det som i och för sig är tillåtet och försvagar dem därigenom, både fysiskt, andligt och moraliskt. Han har fördärvat och fördärvar alltjämt tusentals människor genom att förmå dem att ge efter för benägenheter och passioner. Därigenom förråar han mer och mer människans natur. För att göra sitt verk fullständigt förklarar han genom andarna, att “sann kunskap ställer människan över alla lagar”, att allt som finns är riktigt och att Gud inte fördömer och att “alla synder som begås, är oskyldiga.” När människor så förleds att tro att drifterna är den högsta lagen, att frihet är detsamma som tygellöshet och att människan är ansvarig bara inför sig själv, kan man då undra över att korruption och fördärv överallt frodas. Människor tar begärligt emot en undervisning som hämningslöst ger dem frihet att följa det som tillfredsställer dem själva. Självkontrollens tyglar läggs i lystnadens händer, andens och själens krafter läggs under djuriska benägenheter. Triumferande leder Satan tusentals som bekänner sig följa Kristus, in i sina garn. DSS 532.2

Men ingen behöver låta sig bedras av spiritismens lögnaktiga påståenden. Gud har gett världen tillräckligt med ljus för att den skall kunna upptäcka snarorna. Vi har redan visat att den lära som bildar själva underlaget till spiritismen, strider mot Bibelns tydliga undervisning. Bibeln förklarar att de döda inte vet något, att deras tankeverksamhet har upphört och att de inte mer har någon del i det som sker under solen. De känner inte till något av de glädjeämnen eller de sorger som möter dem som stod dem närmast på jorden. DSS 532.3

Dessutom har Gud uttryckligt förbjudit all så kallad förbindelse med de dödas andar. På hebréernas tid var det några som, i likhet med spiritisterna i vår tid, påstod att de hade förbindelse med de döda. Men de andar som talade genom “andebesvärjare” var besökare från andra världar och förklaras av Bibeln att vara “onda andar”. (Jfr 4 Mos. 25: 1-3; Ps. 106: 28; 1 Kor. 10: 20; Upp. 16: 14.) Att sätta sig i förbindelse med andevärlden var en styggelse i Herrens ögon och förbjöds högtidligt under dödsstraff. (3 Mos. 19: 31; 20: 27.) Vår tid betraktar uttrycket trolldom med förakt. Påståendet att människor kan få kontakt med onda andar betraktas som fabler från en mörk tidsålder. Men spiritismen har hundratusenden, ja, miljoner anhängare. Den har tagit sig in i vetenskapliga kretsar, trängt in i kyrkosamfunden och fått ett välvilligt mottagande i lagstiftande församlingar, ja, till och med vid furstliga hov. Detta gigantiska bedrägeri är ingenting annat än ett återupplivande i ny förklädnad av den trolldomskonst och de besvärjelser av andar som fördömdes och förbjöds i forntiden. DSS 533.1

Även om det inte funnes något annat bevis för spiritismens verkliga bakgrund, borde det räcka för den kristne att dessa andar inte gör skillnad mellan rättfärdighet och synd, mellan de ädlaste och renaste av Kristi apostlar och de mest fördärvade av Satans tjänare. Genom att säga att de grövsta förbrytare finns i himmelen och är högt upphöjda där, säger Satan till världen: “Det saknar betydelse hur onda ni är, det är likgiltigt om ni tror eller inte tror på Gud eller på Bibeln. Lev som ni vill! Himmelen är ert hem.” De som förkunnar spiritismen säger faktiskt: “Den som gör ont är ända god i Herrens ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud.” — Mal. 2: 17. “Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker”. — Jes. 5: 20. DSS 533.2

De lögnens andar som personifierar apostlarna motsäger det som dessa skrev under den helige Andes inflytande, när de var på jorden. Dessa andar förnekar Bibelns gudomliga ursprung och raserar därigenom själva grunden till det kristna hoppet och släcker det ljus som visar vägen till himmelen. Satan får världen att tro att Bibeln bara är en fantasiprodukt eller i bästa fall en bok som avpassades för människosläktets barndom. Nu kan den läggas åt sidan som föråldrad. I stället för Guds ord erbjuder han spiritistiska uppenbarelser. Detta är en informationskanal som fullständigt står under hans kontroll. Genom den kan han få världen att tro det han vill. Boken som skall döma honom och hans medhjälpare ställer han i skuggan, där han vill ha den. Världens Frälsare gör han till endast en vanlig människa. Den romerska vakt som bevakade Jesu grav spred den lögnaktiga rapport som prästerna och de äldste utformade, för att motbevisa hans uppståndelse. Så försöker de som tror på andeuppenbarelse, att ge sken av att det inte fanns något övernaturligt i vår Frälsares liv. Efter det att de försökt ställa Jesus i bakgrunden, gör de människorna uppmärksamma på sina egna under och förklarar att de långt överglänser Kristi gärningar. DSS 533.3