Den stora striden

Rik upplevelse en förmån

Till dem som uppfyller förutsättningarna: “Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem. . . kommen icke vid det orent är”, har Gud gett löftet: “Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” — 2 Kor. 6: 17, 18. Det är varje kristens förmån och plikt att skaffa sig en rik upplevelse av allt det som hör Gud till. “Jag är världens ljus”, sade Jesus, “den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.” — Joh. 8: 12. “De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” — Ords. 4: 18. Varje steg som en människa tar i lydnad och tro, för själen i närmare förbindelse med honom som är världens ljus, honom i vilken det inte finns något mörker. De klara strålarna från rättfärdighetens sol lyser på Guds tjänare och de skall återspegla hans ljus. Stjärnorna berättar att det finns ett stort ljus i himmelen som genom sin härlighet gjort dem lysande, så skall de kristna göra det uppenbart, att det på världsalltets tron finns en Gud med fullkomliga egenskaper som förtjänar att lovprisas och efterliknas. Hans Andes dygder, hans väsens renhet och helighet skall komma att synas hos hans vittnen. I sitt brev till församlingen i Kolosse framhåller Paulus de rika välsignelser som Guds barn skall få. Han säger: Vi har “därför å var sida icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd. Så skolen I kunna föra en vandel, som är värdig Herren, honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa till i allt gott verk. Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt.” — Kol. 1: 9-11. DSS 457.1

Vidare skriver han om sin önskan för bröderna i Efesus, att de skall komma till insikt om hur stora en kristens förmåner är. Han skildrar på det mest upphöjda språk den sällsamma kraft och kunskap som de, som den Högstes söner och döttrar, kan få. För dem var det möjligt att “genom hans Ande växa till i kraft” till deras “invärtes människa” och att de skulle vara “rotade och grundade i kärleken” så att de “tillika med alla de heliga till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap”. Men apostelns bön når sin höjdpunkt ifråga om förmånerna, när han beder att de skulle bli “helt uppfyllda av all Guds fullhet”. (Ef. 3: 16-19.) DSS 457.2

Här avslöjas hur högt vi kan nå när vi tror på vår himmelske Faders löften och när vi uppfyller hans krav. Genom Kristi förtjänst har vi tillgång till Allmaktens tron. “Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” — Rom. 8: 32. Fadern gav sin Ande utan begränsning till sin Son. Vi kan också få del av dess fullhet. Jesus säger: “Om nu I som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig Ande åt dem som bedja honom!” — Luk. 11: 13. “Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.” “Bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.” — Joh. 14: 14; 16: 24. DSS 458.1

Samtidigt som en kristen lever i ödmjukhet bör han ändå inte präglas av sorg och självförakt. Det är varje människas förmån att leva så, att Gud kan ta emot henne och välsigna henne. Det är inte vår himmelske Faders vilja att vi alltid skall leva under fördömelse och mörker. Det är inte något bevis på sann ödmjukhet att alltid gå med nedböjt huvud och sinnet fullt av tankar på oss själva. Vi kan gå till Jesus och bli renade och stå inför lagen utan skam och samvetsförebråelser. “Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.” — Rom. 8:1. DSS 458.2

Genom Jesus blir Adams fallna efterkommande “Guds barn”. “Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder.” — Hebr. 2: 11. En kristens liv bör vara ett liv i tro, i seger, i glädje i Gud. “Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro.” — 1 Joh. 5: 4. Med rätta sade Guds tjänare Nehemja: “Fröjd i Herren är eder starkhet.” — Neh. 8: 10. Och Paulus skriver: “Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder.” “Varen alltid glada. Bedjen oavlåtligen. Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.” — Fil. 4: 4; 1 Tess. 5: 16-18. DSS 458.3

Sådana frukter skall visa sig som resultat av biblisk omvändelse och helgelse. Att dessa frukter så sällan kommer i dagen beror på, att de två stora rättfärdighetsprinciperna, som framhålls i Guds lag, betraktas med så stor likgiltighet inom kristenheten. Detta är orsaken till att vi får se så litet av det djupgående, bestående Andens verk som var framträdande i gångna tiders väckelser. DSS 459.1

Genom begrundan blir vi förnyade. När de heliga buden, där Gud har uppenbarat sitt väsens fullkomlighet och sin helighet för människorna, försummas och människors tankar leds över till mänskliga dogmer och teorier, är det inte underligt att resultatet har blivit ett försvagande av den levande gudstron inom den kristna församlingen. Herren säger: “Mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.” — Jer. 2: 13. DSS 459.2

“Säll är den man, som icke vandrar i de ogudaktigas råd. . . utan har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.” — Ps. 1: 1-3. Bara när Guds lag får sin rätta plats på nytt kan vi få uppleva ett återupplivande av den ursprungliga tron och gudsfruktan bland dem som bekänner sig vara hans folk. “Så sade Herren: ‘Ställen eder vid vägarna och sen till och frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar’.” — Jer. 6: 16. DSS 459.3