Den stora striden

Många medvetna om faran

I de olika kyrkosamfunden finns det människor som är kända för sin gudsfruktan, som medger och beklagar dessa förhållanden. Professor Edwards A. Park uttrycker sig träffande, när han talar om det som hotar kristenheten i vår tid: “Det är farligt när man från predikstolarna försummar att hävda Guds lag. I gångna tider var talarstolen ett eko av samvetets röst. . . våra mest färgstarka förkunnare gav en underbar lyftning åt sina predikningar genom att följa Mästarens exempel och ge lagen, dess påbud och dess varningar en framträdande plats. De pekade på de två stora grundsatserna: Att lagen är en uppenbarelse av Guds fullkomliga egenskaper och att den människa som inte älskar lagen inte heller älskar evangelium. Både lagen och evangelium är en spegel som återger Guds sanna väsen. Denna underskattning leder till en undervärdering av syndens ondska, dess omfattning och dess straffvärdhet. Överträdelsens orättfärdighet står i proportion till budens rättfärdighet. . . DSS 447.1

Förbunden med den fara som redan nämnts är också faran av att undervärdera Guds rättfärdighet. Tendensen i den moderna förkunnelsen går ut på att skilja den gudomliga rättvisan från Guds kärlek. Kärleken förringas till sentimentalitet i stället för att upphöjas till en princip. Den nya teologins prisma spaltar upp det som Gud har fogat samman. Är den gudomliga lagen god eller är den ond? Den är god! Alltså är rättfärdigheten god, eftersom den skapar en lust att förverkliga lagen. Genom vanan att underskatta den gudomliga lagen och rättvisan samtidigt som man underskattar omfattningen och straffvärdheten av mänsklig olydnad, kommer människor lätt att glida in i en vana att underskatta den nåd som har åstadkommit en försoning för synd.” Därigenom förlorar evangelium sitt värde och sin betydelse i människors sinnen och de är snart färdiga att praktiskt taget förkasta Bibeln. DSS 447.2

Många kristna lärare påstår att Kristus genom sin död avskaffade lagen och att människorna därefter är befriade från dess krav. Några framställer lagen som ett tungt ok. Som en motsats till träldom under lagen framhåller de den frihet som de har i evangelium. DSS 448.1

Men det var inte så som profeterna och apostlarna såg på Guds heliga lag. David sade: “Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.” — Ps. 119: 45. Aposteln Jakob, som skrev efter det att Kristus hade lidit döden hänvisar till de tio budens lag som “den konungsliga lagen” och som “den fullkomliga lagen, frihetens lag”. Ett halvt århundrade efter korsfästelsen uttalade Johannes en välsignelse över dem “som tvår sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar”. (Jak. 2: 8; 1: 25; Upp. 22: 14.) DSS 448.2

Påståendet att Kristus avskaffat sin Faders lag genom sin död saknar grund. Om det hade varit möjligt att förändra eller åsidosätta lagen, skulle det inte ha varit nödvändigt för Kristus att dö för att frälsa människorna från syndens straff. Kristi död upphävde inte lagen utan visar tvärtom att den är oföränderlig. Guds Son kom för att “låta sin lag komma till makt och ära”. (Jes. 42:21.) Han sade: “I skolen icke mena, att jag har kommit för att upphäva lagen.” “Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås.” — Matt. 5: 17, 18. Och om sig själv förklarar han: “Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” — Ps. 40: 9. DSS 448.3

Guds lag är till själva sin natur oföränderlig. Den är en uppenbarelse av laggivarens vilja och väsen. Gud är kärlek och hans lag är kärlek. De två stora principerna i lagen är kärlek till Gud och kärlek till människorna. Kärleken är “lagens uppfyllelse”. Guds egenskaper är rättfärdighet och sanning. Sådan är också hans lag. Psalmisten säger: “Din lag är sanning”, “alla dina bud äro rättfärdiga.” — Ps. 119: 142, 172. Och aposteln Paulus förklarar: “Alltså är visserligen lagen helig och budordet heligt och rättfärdigt och gott.” — Rom. 7:12. En sådan lag, som är ett uttryck för Guds sinne och vilja, måste bestå lika länge som laggivaren. DSS 448.4