Den stora striden

En viktig tidpunkt

Detta förstod inte de som väntade på Herren år 1844. Efter det att tidpunkten var förbi, då de väntade Frälsaren, trodde de alltjämt att hans ankomst var nära. De ansåg att de hade nått fram till en betydelsefull kris och att Kristi verk som människans medlare inför Gud hade upphört. De trodde att Bibelns undervisning var, att människornas prövningstid skulle upphöra en kort tid före Herrens ankomst på himmelens skyar. Detta tycktes dem uppenbart av bibeltexter som talade om en tid, då människorna skulle söka, ropa och klappa på nådens dörr utan att den öppnas. De hade väntat Kristi återkomst. Nu frågade de sig själva: Är detta början till tidsperioden strax före hans ankomst? Efter det att de hade förkunnat varningen om domen som väntade, ansåg de att deras arbete för världen var avslutat. De kände inte längre något ansvar för syndares frälsning. De ogudaktigas fräckhet och hädiska hån tycktes dem vara ytterligare en bevis på, att Guds Ande hade lämnat dem som förkastat hans nåd. Allt detta styrkte dem i tron på att nådens tid var slut eller, som de då uttryckte det, att “nådens dörr var stängd”. DSS 412.2

Men klarare ljus kom i och med forskningen angående helgedomen. Nu förstod de, att det var riktigt att de 2.300 dagarna, som utlöpte år 1844, utmärkte en viktig kris. Men även om det var sant, att den hoppets och nådens dörr genom vilken människorna under 1.800 år hade haft tillgång till Gud, nu hade stängts, så hade en annan dörr öppnats. Förlåtelse för synd erbjöds människorna på grund av Kristi medlartjänst i det allraheligaste. Ett avsnitt av hans tjänst hade avslutats endast för att avlösas av ett nytt. Alltjämt fanns det “en öppen dörr” till den himmelska helgedomen, där Kristus utförde tjänst för syndares bästa. DSS 413.1