Den stora striden

De som tåligt väntade

I liknelsen var det de som hade olja i sina lampor, som gick in till bröllopet. De som, förutom biblisk kunskap om sanningen, också hade Guds Ande och nåd och som i sin bittra prövnings natt hade väntat tåligt och sökt efter klarare ljus i Bibeln — dessa kunde se sanningen om helgedomen i himmelen och den förändring som inträtt i Frälsarens tjänst. I tro följde de honom i hans arbete i den himmelska helgedomen. Alla de som enligt Bibelns undervisning tar emot dessa sanningar och i tro följer Kristus, där han träder fram inför Gud för att utföra den sista medlartjänsten, och därefter tar emot sitt rike — alla dessa framställs som de som går in till bröllopet. DSS 411.2

I liknelsen i Matt. 22 används också bröllopet som symbol. Denna undersökande domsförhandling framställs som något som sker först. Före bröllopet går konungen in för att se på gästerna, om alla har bröllopsklädnad, den fläckfria karaktärsklädnad som blivit tvagen och gjord vit i Lammets blod. (Matt. 22: 11; Upp. 7: 14.) Den som inte är klädd så, kastas ut. Alla de som vid undersökningen visar sig ha bröllopsklädet godtas av Gud och betraktas värdiga att få del i hans rike och sitta på hans tron. Denna granskning av karaktären och fastställandet av vilka som är beredda för Guds rike, utgör den undersökande domsförhandling, som är det avslutande verket i helgedomen där uppe. DSS 411.3

När undersökningen har avslutats, när alla de som ned genom tiderna genom sitt liv har bekänt sig vara Kristi lärjungar, har blivit undersökta och bedömda, först då men inte tidigare, kommer nådens tid att avslutas och nådens dörr att stängas. Detta uttrycks i en enda kort mening: “De som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.” Detta för oss ned till Frälsarens sista tjänst och till den tid, då det stora frälsningsverket för människorna har fullständigt genomförts. DSS 411.4

Tjänsten i den jordiska helgedomen var, såsom vi redan visat, en avbild på tjänsten i den himmelska. När översteprästen i sin jordiska tjänst på försoningsdagen gick in i det allraheligaste, hade tjänsten i den första avdelningen avslutats. Guds befallning var: “Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund, då han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända till dess han har gått ut.” — 3 Mos. 16: 17. Då Kristus gick in i det allraheligaste för att utföra den sista delen av sin tjänst, upphörde därför tjänsten i den första avdelningen. Men när tjänsten i den första avdelningen avslutades, började tjänsten i den andra avdelningen. Då översteprästen i den avbildliga tjänsten lämnade det heliga på försoningsdagen, gick han in inför Guds ansikte för att frambära syndoffrets blod på alla deras vägnar i Israel, som verkligen hade ångrat sina synder. Kristus hade därför bara fullbordat ett avsnitt av sin tjänst som vår medlare för att börja på ett nytt. Med sitt blod talar han ännu för syndaren hos Fadern. DSS 412.1