Den stora striden

Försvar på hög nivå

Förståelsen av den jordiska helgedomen är en nyckel som ger oss insikt i många av Bibelns sanningar. Den uppenbarar vilket betydelsefullt verk för vår frälsning Jesus utför just nu i den himmelska helgedomen.
Den nya kunskapen om helgedomen var den nyckel som avslöjade mystiken kring besvikelsen år 1844. Den avslöjade ett fullständigt, sammanhängande och följdriktigt sanningssystem. Det visade att Guds hand hade lett i den stora milleritiska rörelsen. De närmast föreliggande plikterna uppenbarades genom att Guds folk fick ljus över situationen och sin egen uppgift. Liksom Jesu lärjungar efter den svåra natten i ångest och besvikelse blev “glada när de sågo Herren”, så blev nu de som i tro hade väntat på hans andra ankomst, också glada. De hade väntat på att få se honom komma i härlighet för att ge sina tjänare deras lön. Då deras hopp vändes i besvikelse, hade de förlorat Jesus ur sikte. Liksom Maria vid graven ropade de: “De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.” I det allraheligaste såg de honom nu på nytt som deras medkännande överstepräst som snart skulle uppenbara sig som deras konung och befriare. Strålar från helgedomen lyste upp den gångna tiden, nutiden och framtiden. De visste att Gud hade lett dem genom sin försyn, som aldrig tar miste. Fastän de, såsom fallet också var med hans första lärjungar, inte själva hade förstått det budskap de förkunnade, hade det ändå i alla avseenden varit det riktiga. Genom förkunnelsen av budskapet hade de fullbordat Guds avsikt. Deras arbete hade inte varit förgäves. De hade blivit födda “på nytt till ett levande hopp” och de gladde sig nu “med outsäglig och härlig glädje”. DSS 407.1

Både profetian i Daniel 8:14 “Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen renas” (KJV), och den första ängelns budskap: “Frukten Gud, och given honom ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom”, pekade fram emot Kristi tjänst i det allraheligaste. Det gällde den rättsliga undersökningen där, inte Frälsarens återkomst för att återlösa sitt folk och utplåna de ogudaktiga. Felet låg inte i uträkningen av de profetiska tidsperioderna utan i uppfattningen om den händelse som skulle inträffa vid slutet av de 2.300 dagarna. Som följd av detta fel hade de troende gått igenom en svår missräkning, men allt detta hade förutsagts i profetian. Allt det som de med stöd av Bibeln hade rätt att vänta hade inträffat. Just vid den tidpunkt då de sörjde över sina svikna förhoppningar inträffade det som budskapet hade förutsagt. Det måste ske innan Herren kunde uppenbara sig för att ge sina tjänare deras lön. DSS 407.2

Kristus hade kommit — inte till jorden såsom de hade väntat utan till det allraheligaste i Guds tempel i himmelen, såsom det också antyddes i avbilden. Profeten Daniel framställer honom som en som vid denna tidpunkt kommer fram till “den gamle”. “Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson komma med himmelens skyar” — inte till jorden utan - “han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.” — Dan. 7: 13. DSS 408.1

Denna ankomst hade förutsagts hos profeten Malaki: “Den Herre som I åstunden, ja, förbundets ängel som I begären, se, han kommer, säger Herren Sebaot.” — Mal. 3: 1. Då Herren kom till sitt tempel skedde det plötsligt och oväntat för hans folk. De sökte honom inte där. De väntade att han skulle komma till jorden “i lågande eld” för att låta “straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga.” — 2 Tess. 1: 8. DSS 408.2

Men människorna var ännu inte beredda att möta sin Herre. De måste förberedas. De skulle få ljus som kunde leda deras tankar till Guds tempel i himmelen. När de i tro följde sin överstepräst i hans tjänst skulle nya plikter uppenbaras. Ett nytt budskap med varning och undervisning skulle förkunnas för församlingen. DSS 408.3

Profeten säger: “Vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, när han uppenbarar sig? Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom en valkares såpa. Och han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver; och sedan skola de frambära åt Herren offergåvor i rättfärdighet.” — Mal. 3: 2, 3. De som lever på jorden när Kristi tjänst i helgedomen i himmelen avslutas, kommer att stå inför en helig Guds ansikte utan någon medlare. Deras kläder måste vara fläckfria, deras karaktärer renade i Kristi blod. Genom Guds nåd och genom egen målmedveten insats måste de vinna seger i striden mot det onda. Under det att denna undersökning pågår i himmelen och de ångrande troendes synder blir avlägsnade från helgedomen, skall det bland Guds folk på jorden utföras ett särskilt verk av rening, ett avlägsnande av synden. Detta har utförligare beskrivits i de budskap som omtalas i Upp. 14. DSS 408.4