Den stora striden

Många svek sin uppgift

Så visades det att Bibeln inte tillåter människor att vara okunniga om att Kristi ankomst är nära. Men de som bara ville ha en ursäkt för att förkasta sanningen, stängde sina öron för denna förklaring. Hycklande predikanter och fräcka hånare fortsatte att upprepa dessa ord: “Om den dagen och den stunden vet ingen något.” När människor blev påverkade och frågade efter vägen till frälsning ställde sig dessa ledare mellan dem och sanningen och försökte lugna deras fruktan genom en falsk tolkning av Guds ord. DSS 359.2

Dessa som svek sin uppgift förenade sig med den store motståndaren och ropade fred, fred, när Gud inte hade talat om fred. Liksom fariséerna på Kristi tid vägrade många själva att gå in i Guds rike. Och de som ville gå in, hindrade de. Dessa människors blod kommer att avkrävas av deras hand. DSS 359.3

Det var de ödmjuka och mest hängivna i församlingarna som vanligtvis var de första att ta emot budskapet. De som studerade Bibeln för sig själva kunde inte undgå att se, hur obiblisk den populära uppfattningen av profetiorna var. På platser där folket inte hindrades av prästernas försök att försvåra tron och framställa den i ett falskt ljus, studerade de Guds ord för sig själva. När de så jämförde läran om återkomsten med Bibeln, fann de att det stämde. DSS 360.1

Många förföljdes av sina icke-troende bröder. Några valde att tiga stilla med sitt hopp för att behålla sin ställning i församlingen. Andra kände att deras uppriktighet mot Gud inte tillät dem att dölja de sanningar som hade anförtrotts dem. Inte få blev utestängda från församlingen, därför att de vittnade om sin tro på Kristi återkomst. De som blev prövade på detta sätt tog sin tillflykt till profetens ord: “Edra bröder, som hota eder och stöta eder bort för mitt namns skull, de säga: ‘Må Herren förhärliga sig, så att vi få se eder glädje.’ Men de skola komma på skam.” — Jes. 66: 5. DSS 360.2

Med djupaste intresse vakade Guds änglar över budskapets resultat. När församlingarna förkastade det, vände änglarna sig bedrövade bort. Men många hade ännu inte prövats med hänsyn till budskapet om Kristi återkomst. Andra vilsefördes av sina män, hustrur, föräldrar eller barn och blev övertalade att tro att det även var synd att lyssna till villoläran om Kristi återkomst. Änglarna fick befallning om att vaka över dessa människor, så att ännu mer ljus skulle lysa för dem från Guds tron. DSS 360.3

De som hade tagit emot budskapet väntade med en längtan som inte kan uttryckas i ord, på att Frälsaren skulle komma. Tiden var nära då de väntade att få möta honom. De gjorde sig beredda för denna stund med lugnt allvar. De hade frid i en innerlig gemenskap med Gud. Denna frid var för dem en garanti på den vila, som de skulle få åtnjuta i den eviga härligheten. Ingen som kände detta hopp och denna tillit, kunde glömma de dyrbara rimmar då de väntade Kristus. Några veckor före den bestämda tiden lades alla materiella sysselsättningar till största delen åt sidan. De troende granskade omsorgsfullt varje tanke och känsla i sina sinnen, som om de låg på sitt yttersta och om några få timmar skulle sluta sina ögon för alla jordiska scener. Några “himmelsfärdsdräkter” förekom inte. (Se “Tillägg”.) Alla kände att de behövde en inre överbevisning om, att de var beredda att möta Frälsaren. Deras vita kläder var själens renhet, en karaktär, renad från synd genom Kristi försonande blod. Hur väl vore det inte om samma villighet att rannsaka sinnet, samma allvarliga och fasta tro alltjämt fanns bland dem som bekänner sig vara Guds folk. Om de hade fortsatt att ödmjuka sig för Herren och att tränga fram till nådens tron med sina böner, skulle de ha fått en långt rikare andlig erfarenhet än de nu fick. Det är alltför litet bön, alltför liten djup överbevisning om synd. Brist på levande tro gör att många saknar den nåd, som vår Återlösare så rikligt har berett för oss. DSS 360.4

Gud ville pröva sitt folk. Hans hand dolde ett fel i beräkningarna av de profetiska tidsperioderna. De som väntade Kristus upptäckte inte felet. Inte heller blev det upptäckt av de lärdaste av deras motståndare. De sade: “Deras beräkning av de profetiska tidsperioderna är riktig. Det är en eller annan stor händelse som skall inträffa, men det är inte den som Miller förutsäger. Det är världens omvändelse och inte Kristi andra ankomst.” (Se “Tillägg”.) DSS 361.1

Den fastställda tiden kom och gick. Kristus kom emellertid inte för att frälsa sitt folk. De som med uppriktig tro och kärlek hade väntat på Frälsaren blev bittert besvikna. Men Herrens plan genomfördes. Han hade prövat dem som bekände sig vänta på hans ankomst. Många av dem hade drivits enbart av fruktan. Deras trosbekännelse hade inte påverkat deras livsföring. Då händelsen som de väntade inte inträffade, förklarade de att de inte blev missräknade. De hade aldrig trott att Kristus skulle komma. De var bland de första som gjorde narr av de sanna troendes sorg. DSS 361.2

Men Jesus och hela den himmelska härskaran såg med kärlek och medkänsla på dem som hade blivit prövade och hade visat trohet, men som hade blivit missräknade. Om den slöja som skiljer den synliga världen från den osynliga hade dragits åt sidan, skulle de ha sett änglar komma till dessa uppriktiga människor och skydda dem mot Satans angrepp. DSS 361.3