Den stora striden

Den stora jordbävningen

Dessa tecken gick i uppfyllelse före 1800-talets början. Profetian uppfylldes då den mest fruktansvärda jordbävning som någonsin finns omtalad i historien, inträffade år 1755. Även om den i allmänhet omtalas som jordbävningen i Lissabon, sträckte sig denna jordbävning över största delen av Europa, Afrika och Amerika. Man kunde märka den på Grönland, på de Västindiska öarna och Madeira, i Norge, Sverige, England och Irland. Den sträckte sig över ett område av inte mindre än nio miljoner km2. I Afrika var jordskalven nästan lika kraftiga som i Europa. En stor del av Algeriet ödelades och inte långt ifrån Marocko blev en stad med närmare 9.000 invånare begravd. En våldsam flodvåg vällde in över den spanska och afrikanska kusten, översvämmade städer och åstadkom stor ödeläggelse. DSS 296.1

I Spanien och Portugal blev jordbävningen störst. I Cadiz skall flodvågen ha nått en höjd av arton meter. “Några av de högsta bergen i Portugal tycktes rivas loss från själva sin grund. “Några av dem öppnade sig i toppen och blev uppspaltade och rivna i stycken på ett mycket säreget sätt. Enorma bergsmassor kastades ned i de omkringliggande dalarna. Det berättas om flammor som slog ut ifrån dessa berg.” — Sir Charles Lyell: Principles of Geology, sid. 495. DSS 296.2

I Lissabon “kunde man höra ett underjordiskt dån och strax därefter lade ett våldsamt jordskalv det mesta av staden i ruiner. Under loppet av ungefär sex minuter omkom 60.000 människor. Havet drog sig först tillbaka så att redden låg bar. Därefter vällde flodvågen inåt igen och steg femton meter eller mer över det vanliga vattenståndet”. “Bland andra ovanliga händelser som skall ha inträffat i Lissabon under katastrofen var att en ny kaj sjönk. Den hade med stora kostnader byggts uteslutande av marmor. En stor människoskara hade sökt sin tillflykt dit. De trodde att den var en plats där de skulle kunna vara utom räckhåll för de sammanfallande ruinerna. Plötsligt sjönk kajen ned i havet med alla människor som fanns på den. Inte en enda av de döda kropparna flöt någonsin upp till ytan.” — Samma källa, sid. 495. DSS 296.3

Strax efter jordbävningen “störtade alla kyrkor och kloster samman. Så gick det också med alla de stora, offentliga byggnaderna och med över en fjärdedel av bostadshusen. Ungefär två timmar efter jordbävningen bröt bränder ut i många kvarter. De rasade med sådan våldsamhet under närmare tre dagar, att staden blev fullständigt utplånad. Jordbävningen inträffade på en helgdag. Kyrkor och kloster var fulla av människor. Mycket få av dem undkom.” — Encyclopaedia Americana, att. “Lissabon” 1831 års edition. DSS 297.1

“Skräcken bland folket var obeskrivlig. Ingen gråt hördes. De kunde helt enkelt inte. De sprang fram och tillbaka, utom sig av skräck och förvåning. De slog sig för ansiktet och bröstet och ropade ’Misericordia! världens ände har kommit!’ Mödrar glömde sina barn och sprang omkring med krucifix. Olyckligtvis sprang många in i kyrkorna för att där söka sin tillflykt. Förgäves höll man fram sakramentet. Förgäves omfamnade de arma människorna altarna. Bilder, präster och folk begravdes i den allmänna ödeläggelsen. Man räknade med att 90.000 människor omkom denna ödesdigra dag. DSS 297.2