Den stora striden

Tidig situationsetik

Andra som också ansåg att “de utvalda inte kan avfalla från nåden och inte heller gå miste om Guds välbehag” kom fram till den ännu mer fruktansvärda slutsatsen, att “de onda gärningar som de utvalda begår i själva verket inte är syndiga. Därför behöver dessa inte heller uppfattas som bevis på att de överträder Guds lag. Inte heller behöver de bekänna sina synder eller avstå ifrån dem genom omvändelse”. — McClintock and Strong: Cyclopedia, art. “Antinomians”. De hävdar att även en av de skamligaste synderna “som allmänt anses vara en fruktansvärd överträdelse av den gudomliga lagen, inte är synd i Guds ögon” när den begås av en av de utvalda. “Detta är nämligen en av de väsentligaste och mest säregna egenskaperna hos de utvalda, att de inte kan göra någonting som är misshagligt för Gud eller är förbjudet i lagen.” DSS 255.1

Dessa orimliga läror är i huvudsak desamma som alltjämt hävdas av framstående lärda och teologer — att det inte finns någon oföränderlig gudomlig lag som är en norm för vad som är rätt. Moralens normer utformas av samhället. De har ständigt varit underkastade förändringar. Alla dessa påståenden har sitt ursprung hos samma mästerliga ande — honom som t.o.m. bland himmelens syndfria invånare började sitt försök att bryta ned Guds lags rättfärdiga restriktioner. DSS 255.2

Läran om att gudomliga förordningar finns, som oföränderligt bestämmer människans beteende, har kommit många att medvetet förkasta Guds lag. Wesley kämpade enträget mot de antinomistiska förkunnarnas villfarelser. Han visade att den lära som förde till antinomi stod i strid med Bibeln. “Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.” “Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla.” — Titus 2: 11; 1 Tim. 2: 3-6. Guds Ande utdelas frikostigt för att göra det möjligt för varje människa att tillägna sig frälsningens medel. Kristus är “det sanna ljuset” det som “lyser över alla människor”. (Joh. 1: 9.) Människor går miste om frälsningen när de medvetet avvisar livets gåva. DSS 255.3