Den stora striden

Konfrontation i Paris

Genom Guds försyn skulle Paris få ytterligare en inbjudan att ta emot evangelium. Folket hade förkastat Lefevres och Farels kallelser. Budskapet skulle emellertid åter ljuda för alla klasser i denna stora huvudstad. Konungen, som måste ta politiska hänsyn, hade ännu inte helt tagit parti för Rom och mot Reformationen. Margareta hoppades alltjämt att protestantismen skulle segra i Frankrike. Hon bestämde sig för att Reformationens tro skulle förkunnas i Paris. I konungens frånvaro beordrade hon en protestantisk präst att predika i stadens kyrkor. Då detta hade förbjudits av de påvliga prelaterna öppnade prinsessan slottet för evangelii förkunnelse. Ett rum inreddes till kapell. Man tillkännagav att det skulle predikas där varje dag vid en bestämd tid. Människor ur alla samhällsklasser inbjöds att komma. Stora skaror kom till gudstjänsten. Inte bara kapellet utan korridorer och förhallar fylldes med folk. Tusentals kom varje dag, statsmän, adelsmän, jurister, köpmän och hantverkare. I stället för att förbjuda dessa möten gav konungen befallning om att två av kyrkorna i Paris skulle tas i bruk. Aldrig tidigare hade staden varit så gripen av Guds ord. Det var som om livets Ande från himmelen strömmade ned till jorden. Nykterhet, renhet, ordning och flit intog dryckenskapens, utsvävningarnas, stridernas och lättjans plats. DSS 217.1

Men prästerskapet förhöll sig inte overksamt. Då konungen alltjämt vägrade att ingripa för att hejda denna förkunnelse vände prästerna sig till folket. De använde sig av alla medel för att väcka fruktan, fördomar och fanatism hos den okunniga och vidskepliga befolkningen. Som Jerusalem fordom visste inte heller Paris att dess ödesstund hade kommit utan följde blint sina falska lärare. Under två år förkunnades Guds ord i huvudstaden. Men fastän det var många som tog emot evangelium förkastades det likväl av det stora flertalet av folket. Frans hade visar sig tolerant endast för att befrämja sina egna avsikter. Det lyckades snart de katolska prästerna att återvinna sitt inflytande. Åter stängdes kyrkorna och bålen tändes. DSS 217.2

Kalvin befann sig alltjämt i Paris. Han förberedde sig för sin framtida verksamhet genom studier, stilla betraktelser och bön. Han fortsatte att sprida ljuset. Men till sist började man misstänka honom. Myndigheterna beslöt att föra honom till bålet. Han kände sig trygg i sin avskildhet och hade ingen tanke på fara, när vänner kom skyndande in i hans rum och meddelade att soldaterna var på väg för att arrestera honom. I samma ögonblick hörde man att de bankade på ytterdörren. Nu fanns ingen tid att förlora. Några av hans vänner uppehöll soldaterna vid dörren, medan andra hjälpte reformatorn att klättra ut genom ett fönster. Han skyndade sig till utkanten av staden. Här sökte han sin tillflykt till en hydda, där det bodde en arbetare som var vänligt stämd mot Reformationen. Han fick värdens kläder på sig, tog en hacka över axeln och vandrade vidare. Han reste söderut och fann åter tillflykt i Margaretas landområde. (Se D’Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 2, kap. 30.) DSS 218.1

Här stannade han några månader under beskydd av mäktiga vänner och fortsatte att studera. I sitt hjärta hade han emellertid bestämt sig för att Frankrike skulle få höra evangelium. Han kunde inte längre vara overksam. Så snart stormen hade lagt sig något, sökte han en ny arbetsplats i Poitiers, där det fanns ett universitet och där de nya synpunkterna redan hade blivit välvilligt mottagna. Folk av alla samhällsklasser lyssnade med glädje till evangelium. Kalvin predikade inte offentligt utan i en väns hem, i sitt eget rum och ibland i parkerna, där han läste det eviga livers ord för dem som ville lyssna. Då antalet lyssnare efter en tid ökade ansåg man det säkrare att samlas utanför staden. Till mötesplats valde de en håla i en djup klyfta som fullständigt isolerade dem. I små grupper lämnade de staden genom olika portar och begav sig till platsen för mötet. På denna avsides liggande plats lästes Bibeln och förklarades. Här tog protestanterna i Frankrike för första gången del i Herrens nattvard. Från denna lilla församling utsändes flera trogna evangelister. DSS 218.2

Ännu en gång återvände Kalvin till Paris. Han kunde inte uppge hoppet om att Frankrike som nation skulle ta emot Reformationen. Men han fann nästan varje dörr stängd för sin verksamhet. Att förkunna evangelium här var detsamma som att gå till bålet. Han bestämde sig till sist för att resa till Tyskland. Han hade inte mer än lämnat Frankrike förrän en storm bröt lös över protestanterna. Om han hade varit där skulle den säkerligen ha dragit honom med i den omfattande förödelsen. DSS 219.1