Vägen till Kristus

Kapitel 7—Vem är en sann kristen?

“ALLTSÅ, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!” 2 Kor. 5:17. VTK 72.1

Man kan kanske inte säga när och var man blev omvänd till Gud, inte heller så noga beskriva alla omständigheter i samband därmed. Men detta bevisar inte att man inte är omvänd. Kristus sade till Nikodemus: “Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke, varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden.” Joh. 3:8. Såsom vinden, som man inte kan se men ändå känna verkningarna av, så verkar Guds Ande på våra hjärtan. Den pånyttfödande kraften, som intet mänskligt öga kan se, tänder nytt liv i själen, skapar en ny människa efter Guds avbild. VTK 72.2

Guds Ande verkar tyst och omärkligt, men resultatet av hans verk är uppenbart. Om hjärtat blivit förnyat genom Guds Ande, så visar vårt liv att så har skett. Vi kan själva inte göra någonting för att omskapa våra hjärtan eller ändra vårt liv i överensstämmelse med Guds vilja. Vi får inte heller i något avseende förtrösta på oss själva eller på våra goda gärningar, men vårt liv skall dock uppenbara, om Guds nåd är verksam i våra liv. En förändring skall märkas i vår karaktär, i våra vanor och i vårt dagliga liv. Skillnaden mellan vad vi har varit och vad vi nu är skall bli tydlig och avgörande. Karaktären uppenbaras inte genom tillfälliga välgärningar eller tillfälliga förseelser, utan genom den inriktning, som våra vanor nu fått i ord och handlingar. VTK 72.3

Det är sant, att det kan finnas en yttre redbarhet i vårt sätt att leva, utan att hjärtat blivit förnyat genom Kristi kraft. En önskan att vinna inflytande och andras aktning kan utgöra drivfjädern till ett gott och hederligt liv. Självaktning kan leda oss till att utvärtes undvika det onda. En självisk människa kan vara frimodig. Hur skall vi då avgöra på vilken sida vi står? VTK 73.1

Vem behärskar våra hjärtan? På vem är våra tankar riktade? Vem älskar vi att tala om? Vem ägnar vi vår varmaste tillgivenhet och våra bästa krafter? Om vi hör Kristus till, så kretsar våra tankar kring honom och det som rör honom. Allt vi har och är helgas åt honom. Vi längtar efter att likna honom. Vi behärskas av hans Ande, gör hans vilja och söker leva som han vill i allting. VTK 73.2

De som blivit nya skapelser i Kristus Jesus, skall bära Andens frukt: “Kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet.” De skall inte längre rätta sig efter sina tidigare vanor, utan i tro på Guds Son vandra i hans fotspår, återspegla hans karaktär samt rena sig själva, såsom han är ren. Det som de en gång hatade, älskar de nu och det som de en gång älskade, påverkar dem inte längre. De stolta och egensinniga blir ödmjuka och milda. De fåfänga och högmodiga blir allvarliga och blygsamma. Alkoholisten blir nykter och den osedlige ren. De lägger bort världens fåfängliga seder och mode. De kristna söker inte efter yttre prydnader. Deras prydnad skall bestå i “hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud”. 1 Petr. 3:3,4. VTK 74.1

Det finns inget bevis på verklig omvändelse, såvida inte livet blir förändrat. Om den omvände infriar sina löften, återställer vad han stulit, bekänner sina synder samt älskar Gud och sina medmänniskor, kan han vara förvissad om, att han har övergått från döden till livet. VTK 74.2

Då vi såsom felande och syndiga människor kommer till Kristus och får del av hans förlåtande nåd, fylls hjärtat av hans kärlek. Varje börda blir lätt, ty det ok, som Kristus lägger på oss, är lätt. Det blir en lust att uppfylla våra plikter, och det går lätt att göra uppoffringar. Den stig som förut tycktes omgiven av mörker, upplyses nu av ett ljus som strömmar ut från Rättfärdighetens sol. VTK 75.1

Kristi rena karaktär skall återspeglas i hans efterföljare. Det var hans lust att göra Guds vilja. Kärlek till Gud och iver för hans vilja var den drivande kraften i vår Frälsares liv. Kärleken förskönade och förädlade alla hans handlingar. Kärleken är av Gud. Ett inte pånyttfött sinne kan inte åstadkomma den. Den finns bara i den människas sinne, där Jesus bor. “Vi älska, därför att han först har älskat oss.” 1 Joh. 4:19. I den människa som blivit omskapad av den gudomliga nåden, är kärleken drivfjädern och ger ny riktning åt alla böjelser, behärskar alla begär och önskningar, övervinner fientlighet och förädlar hjärtat. Denna kärlek gör livet ljusare och utövar ett förädlande inflytande överallt omkring oss. VTK 75.2

Det är framför allt två misstag, som Guds barn — särskilt de som nyligen har börjat förtrösta på hans nåd — behöver akta sig för. Det första av dessa har vi redan berört, nämligen att förtrösta på egna gärningar eller på någonting som man själv gör för att återföra sitt sinne i harmoni med Guds vilja. Den som söker uppnå en ren karaktär genom egna bemödanden att hålla Guds lag, försöker något som är omöjligt. Allt som människan gör utan Kristus är besmittat med själviskhet och synd. Det är endast Kristi nåd som genom tron kan göra oss helgade. VTK 76.1

Det motsatta men inte mindre farliga misstaget är att tron på Kristus fritar människan från att hålla Guds lag och att gärningarna, då man genom tron blir delaktig av Kristi nåd, ej har någonting att göra med vår återlösning. VTK 76.2

Lägg märke till, att lydnad inte bara är en yttre överensstämmelse med Guds fordringar, utan består i en tjänst, som kommer av kärlek. Guds lag är ett uttryck för Guds natur. Den är införlivad med kärlekens stora princip och är följaktligen grundvalen för hans regering såväl i himmelen som på jorden. Om våra hjärtan blivit förnyade efter Guds avbild, om den gudomliga kärleken är inplantad i själen, skall då inte Guds lag uppfyllas i vårt liv? När kärlekens princip är inplantad i oss och vi blivit förnyade efter hans avbild som skapade oss, är det nya förbundets löfte uppfyllt: “Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem.” Hebr. 10:16. Och om lagen är inskriven i hjärtat, skall då inte karaktären utvecklas i överensstämmelse med den? Lydnad — kärlekens tjänst och trohet — är det sanna kännemärket på en Jesu lärjunge. Därför säger Bibeln: “Däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud.” “Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare, och i honom är icke sanningen.” 1 Joh. 5:3; 2:4. I stället för att tron skulle frita oss från lydnad, är det tron och den enbart som gör oss delaktiga av Kristi nåd och gör det möjligt för oss att lyda hans bud. VTK 76.3

Vi får inte frälsning genom lydnad, ty frälsningen är Guds fria gåva, som vi får genom tron, men lydnaden är trons frukt. “Och I veten, att Han uppenbarades, för att han skulle borttaga synderna; och synd finnes icke i honom. Var och en som förbliver i honom, han syndar icke; var och en som syndar, han har icke sett honom och icke lärt känna honom.” 1 Joh. 3:5, 6. Om vi förblir i Kristus, om Guds kärlek bor i oss, så skall våra känslor, våra tankar, våra handlingar stämma överens med Guds vilja, så som den är uttryckt i hans heliga lag. “Kära barn, låten ingen förvilla eder. Den som gör, vad rättfärdigt är, han är rättfärdig, likasom Han är rättfärdig.” 1 Joh. 3:7. Guds heliga lag, så som den är framställd i de från Sinai berg kungjorda tio buden, uppenbarar vad rättfärdighet är. VTK 77.1

En tro på Kristus, som föreger sig frita människan från hennes skyldighet att lyda Gud, är inte tro utan förmätenhet. “Av nåden ären I frälsta genom tro.” “Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.” Ef. 2:8: Jak. 2:17. Jesus sade om sig själv, innan han kom till jorden: “Att göra din vilja, min Gud, är min lust och din lag är i mitt hjärta.” Ps. 40:9. Och strax före sin himmelsfärd sade han: “Jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.” Joh. 15:10. Bibeln säger: “Därav veta vi, att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud ... Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra, som Han vandrade.” 1 Joh. 2:3-6. “Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.”1 Petr. 2:21. VTK 78.1

Villkoret för evigt liv är detsamma nu, som det alltid har varit — detsamma som det var i paradiset, innan våra första föräldrar föll i synd — fullkomlig lydnad för Guds lag, fullkomlig rättfärdighet. Om evigt liv kunde erhållas på något annat villkor än detta, så skulle hela världsalltets sällhet sättas på spel. Synden med alla dess följder av sorg och elände skulle bli förevigad. VTK 79.1

Det var möjligt för Adam att före fallet utveckla en rättfärdig karaktär genom lydnad för Guds lag. Men han misslyckades. På grund av hans synd äger människan nu en syndig natur och kan inte göra sig själv rättfärdig. Då vi av naturen är syndiga, kan vi inte fullkomligt lyda en helig lag. Vi har i oss själva ingen rättfärdighet, genom vilken vi kan uppfylla Guds lags fordringar. Men Kristus har berett en utväg till räddning. Då han levde här på jorden, utstod han prövningar och frestelser, sådana som vi aldrig har varit utsatta för. Han levde ett syndfritt liv, han dog för oss, och nu erbjuder han sig att ta våra synder och ge oss sin rättfärdighet. Om vi alltså överlämnar oss själva åt honom, tar emot honom såsom var Frälsare, så skall vi, hur syndiga vi än må ha varit, för hans skull bli räknade rättfärdiga. Vi skall bli iklädda Kristi rättfärdighet i stället för vår egen, och Gud skall ta emot oss, såsom om vi aldrig hade syndat. VTK 79.2

Och ännu mer: Kristus förändrar hjärtat. Han tar sin boning där genom tron. Denna förening med Kristus vidmakthålls genom tron. Genom att vi ständigt överlämnar vår vilja åt honom, och så länge detta sker, skall han verka i oss både att vilja och att göra efter hans vilja. Då kan vi säga: “Det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.” Gal. 2:20. Jesus sade därför till sina lärjungar: “Det är icke I, som skolen tala, utan det är eder Faders Ande, som skall tala i eder.” Matt. 10:20. När Kristus verkar genom oss, skall vi uppenbara samma anda och göra samma gärningar som han gjorde, nämligen rättfärdighetens och lydnadens gärningar. VTK 80.1

Vi har därför i oss själva ingenting som vi kan berömma oss av. Vi har ingen anledning till självupphöjelse. Den enda grunden för vårt hopp är den rättfärdighet som Kristus tillräknar oss samt den rättfärdighet som hans Ande åstadkommer i och genom oss. VTK 80.2

När vi talar om tro, bör vi komma ihåg, att det finns olika slags tro. Det finns en överbevisning, som är helt olik den sanna tron. Guds existens och makt, hans Ords sannfärdighet är fakta, som inte ens Satan och hans änglar kan förneka. Bibeln säger, att “också de onda andarna tro det och bäva”. Jak. 2:19. Men detta är inte sann tro. Då vi emellertid inte endast tror Guds ord, utan även underordnar oss hans vilja; då hjärtat överlämnas åt honom och han är föremål för vår kärlek, då har vi sann tro — en tro som verkar i kärlek och renar själen. Genom denna tro blir hjärtat förnyat efter Guds avbild. Den som i sitt oomvända tillstånd inte var “Guds lag underdånig” och inte heller kunde vara det, kommer att älska Guds bud och kan med psalmisten utropa: “Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.” Ps. 119:97. Lagens rättfärdighet fullbordas i oss som “vandra icke efter köttet, utan efter Anden”. Rom. 8:4. VTK 80.3

Det finns några som har erfarit Guds förlåtande kärlek i sina hjärtan. De vill verkligen vara Guds barn, men de inser på samma gång, att deras karaktär är ofullkomlig, deras liv bristfälligt. De är färdiga att betvivla att deras hjärtan verkligen blivit förnyade genom den helige Ande. Till dem vill jag säga: Dra er inte tillbaka i förtvivlan. Vi måste ofta falla ned inför Jesu fötter och utgjuta bittra tårar för våra felsteg och svagheter. Men vi bör dock inte förlora modet. Om vi också skulle bli besegrade av fienden, har vi inte förkastats eller övergetts av Gud. Nej, Kristus står vid Guds högra sida och manar gott för oss. Den älskade lärjungen Johannes sade: “Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig.” 1 Joh. 2:1. Glöm inte Kristi ord: “Fadern själv älskar eder.” Joh. 16:27. Han vill återupprätta dig, se sin egen renhet och helighet återspeglad i din karaktär. Om du bara vill överlämna dig själv åt honom, så skall han, som har börjat ett gott verk i dig, också fullborda det intill Jesu Kristi dag. Bed mera innerligt, tro med mera tillförsikt. När du mister förtroendet för din egen kraft, så förtrösta på Återlösarens makt och tacka honom som är din frälsning. VTK 81.1

Ju innerligare din förening med Jesus blir, dess ofullkomligare skall du synas i dina egna ögon. Din andliga syn skall bli klarare, och din ofullkomlighet skall framstå i bjärtare färger, då du skådar den i ljuset av hans fullkomliga natur. Detta är ett tecken på att Satan förlorat sin förförelsemakt över dig och att Guds Andes livgivande inflytande verkar på ditt hjärta. VTK 82.1

Ingen djup kärlek kan bo i våra hjärtan, om vi inte inser vårt eget syndiga tillstånd. Om vi blivit omskapade genom Kristi nåd, beundrar vi hans gudomliga egenskaper. Om inte inser vår egen moraliska ofullkomlighet, är detta ett klart bevis för att vi inte fått inblick i skönheten och fullkomligheten i Kristi karaktär. VTK 83.1

Ju mindre vi ser som är värt att beundra hos oss själva, dess mer skall vi se som är värt att beundra i Frälsarens andliga renhet och älskvärdhet. Insikten om vårt eget fördärvade tillstånd skall driva oss till honom som kan förlåta. Då vi inser vår egen hjälplöshet och längtar efter Kristus, skall Frälsaren mäktigt uppenbara sig för oss. Och ju mer vi känner vårt behov av honom och hans Ord, dess mera upphöjda begrepp skall vi få om hans karaktär och dess fullkomligare skall vi återspegla hans bild. VTK 83.2