Vägen till Kristus

Kapitel 5—Hjärtats längtan efter Gud

GUD har sagt: “I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta. Ty jag vill låta mig finnas av eder. ” Jer. 29:13 ,14. VTK 55.1

Vi måste överlämna hela vårt hjärta åt Gud, annars kan aldrig den förändring ske som återställer hans avbild i oss. Av naturen är vi främmande för Gud. Den helige Ande beskriver vårt tillstånd så: “Döda genom” edra “överträdelser och synder”, “hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt”. Vi hålls fast i “djävulens snara” i vilken vi är “fångade” så att vi “göra hans vilja”. Ef. 2:1; Jes. 1:5, 6; 2 Tim. 2:26. Gud önskar hela oss, göra oss fria, men detta kräver en fullständig omskapelse, en förnyelse av hela vår natur. Därför måste vi helt överlämna oss åt honom. VTK 55.2

Striden mot det egna jaget är den största strid, som någonsin utkämpats. Vi måste överlämna oss själva helt åt Herren och helt ställa vår vilja under hans. Vi får kanske utkämpa en hård själskamp, men vi måste ödmjuka oss för Gud, innan vi kan bli förnyade i renhet. VTK 55.3

Gud leder oss inte, såsom Satan gärna framställer det, genom att kräva blind underkastelse eller obetingad lydnad. Han vädjar i stället till förstånd och samvete. “Kom, låt oss gå till rätta med varandra”, (Jes. 1:18) är Skaparens uppmaning till dem han har skapat. Gud tvingar ingen av sina skapade varelser. Han kan inte erkänna en tillbedjan, som inte sker av fri vilja och upplyst sinne. En framtvingad underkastelse skulle förhindra all verklig sinnes- och karaktärsutveckling. Den skulle göra människan till en robot, men det är inte Skaparens avsikt. Han vill att människan, skapelsens krona, skall uppnå högsta möjliga utveckling. Han förelägger oss de största välsignelser som han vill låta oss få del av genom sin nåd. Han vädjar till oss att överlåta oss åt honom så att han får förverkliga sin vilja i oss. Det gäller för oss att välja, om vi vill bli frigjorda från syndens träldom och få del av Guds barns härliga frihet. VTK 56.1

Då vi överlämnar oss åt Gud, måste vi utan förbehåll avstå från allt som skiljer oss från honom. Frälsaren säger: “Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger.” Luk. 14:33. Vi måste ge upp allt som drar hjärtat bort från Gud. Kärleken till pengar och längtan efter välstånd blir för många en form av avguderi. Inflytande och världslig ära fångar andra. Åter andra älskar ett liv i självisk maklighet och frihet från ansvar. Men dessa förslavande band måste slitas. Vi kan inte tjäna både “Gud och Mamon”. Vi är inte Guds barn, om vi inte är det helt och hållet. Det finns sådana som säger sig tjäna Gud, medan de på samma gång tror att de genom självkontroll kan efterleva hans lag, tillägna sig en rättfärdig karaktär och förvissa sig om frälsning. Deras hjärtan påverkas inte av någon djupare förståelse av Kristi kärlek. De tvingar sig till att utföra det kristliga livets plikter såsom något som Gud kräver av dem för att de därigenom skall vinna inträde i himmelen. En sådan religion år värdelös. När Kristus bor i hjärtat, uppfylls själen av hans kärlek och av den glädje som gemenskap med honom skänker. När vi ständigt håller oss tätt invid hans sida och betraktar honom, glömmer vi oss själva. Kärleken till Kristus utgör drivfjädern till våra handlingar. De som upplever Guds betvingande kärlek, frågar inte hur litet de kan göra för att uppfylla Guds fordringar, utan söker uppnå fullkomlig harmoni med sin Återlösares vilja. Med uppriktig längtan överlämnar de sig helt och hållet åt honom och visar ett intresse som motsvarar det som de hoppas vinna. Att bekänna Kristus utan en sådan djupgående kärlek blir bara tomma ord, torr formalism och betungande plikt. VTK 56.2

Tycker du att det är en alltför stor uppoffring att överlämna allt åt Kristus? Fråga då dig själv: “Vad har Kristus gjort för mig?” Guds Son gav oss allt — liv, kärlek, och han led för vår återlösning. Kan då vi som är så ovärdiga denna stora kärlek, vägra att ge honom våra hjärtan? Varje ögonblick av vårt liv har vi fått erfara hans nåds välsignelse, och just därför kan vi inte helt fatta det djup av okunnighet och misär, varifrån han har räddat oss. Kan vi se på honom, som blev plågad för våra synders skull, och ändå motstå all hans kärlek och uppoffring? När vi tänker på till vilket oändligt djup av förnedring härlighetens Herre steg ned, kan vi då klaga över, att vi inte kan få evigt liv utan strid och självförnekelse? VTK 58.1

Självmedvetna människor frågar: “Varför behöver jag uthärda ånger och förödmjukelse, innan jag kan bli förvissad om att Gud antagit mig?” Jag hänvisar dig till Kristus. Han var utan synd, och ännu mer, han var himmelens furste, men han tog på sig syndens förnedring för människans skull. Han “blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.” Jes. 53:12. VTK 58.2

Vad försakar vi, då vi ger allt? Ett av synd besmittat hjärta, som vi överlämnar åt Jesus att rena i sitt eget blod, att frälsa genom sin oändliga kärlek. Och ändå förefaller det många gånger att vara allt för svårt för oss att utan förbehåll och sidotankar ge allt. VTK 59.1

Gud fordrar inte, att vi skall försaka något som är av värde för oss att behålla. I allt han gör har han sina barns välfärd i sikte. O, att alla som har tagit emot Kristus kunde inse, att han har någonting oändligt mycket bättre att bjuda dem, än vad de själva söker efter! Vi gör vår egen själ den största skada och orättvisa, då vi tänker och handlar i strid mot Guds heliga vilja. Vi kan inte vinna någon sann glädje, då vi vandrar på den stig, som han förbjuder. Han vet vad som är bäst för oss och han ordnar allt för sina barns välfärd. Överträdarens väg leder däremot till misär och undergång. VTK 59.2

Det är fel att tro att Gud finner någon tillfredsställelse av att se sina barn lida. Hela himmelen är intresserad av att vi blir lyckliga. Vår himmelske Fader berövar aldrig dem han skapat något som kan bereda dem glädje. Gud fordrar av oss, att vi skall undvika sådant som för olycka och missräkning med sig och som stänger sällhetens och himmelens portar för oss. Världens Återlösare vill ta emot oss just sådana vi är med alla våra behov, ofullkomligheter och svagheter. Han vill inte bara rena oss från synd och återlösa oss genom sitt blod, utan han vill också tillfredsställa hjärtats innersta längtan hos alla som är villiga att ta på sig hans ok och bära hans bördor. Han vill ge frid och ro åt alla som kommer till honom för att få livets bröd. Han fordrar av oss, att vi skall uppfylla endast de plikter, som kan leda oss till sådana höjder av sällhet, som de icke-kristna aldrig kan nå. Själens sanna och glädjefyllda liv består i att äga Kristus, härlighetens hopp. VTK 59.3

Många frågar: “Hur skall jag överlämna mig själv åt Gud?” Du vill bli hans, men din moraliska kraft är svag, du är kringsnärjd av tvivel och bunden av ditt syndfulla livs vanor. Dina löften och beslut liknar rep av sand. Du kan inte tygla dina tankar, dina bevekelsegrunder, dina känslor. Kännedomen om dina brutna löften, dina ouppfyllda beslut försvagar ditt förtroende för din egen uppriktighet och kommer dig att tro, att Gud inte kan anta dig, men du behöver inte förtvivla. Vad du behöver förstå är viljans sanna kraft. Det är den, som är den härskande kraften i vår natur och som ger kraft att fatta beslut och att välja mellan gott och ont. Allting beror på ett rätt bruk av viljan. Gud har gett människan kraft att välja för sig själv. Denna förmåga står under hennes förvaltning. Du kan inte förändra ditt eget hjärta. Du kan inte av dig själv älska Gud, men du kan välja att tjäna honom. Du kan åt honom överlåta din vilja, så att han får verka i dig både att vilja och att göra så som han finner bäst. Så kommer hela din natur under Kristi Andes inflytande. Du inriktas på att älska honom, dina tankar kommer att överensstämma med hans vilja. VTK 60.1

Vår längtan efter renhet och rättfärdighet är riktig, så långt den når, men om vi låter oss nöja därmed, kommer den inte att bli oss till någon nytta. Många skall gå förlorade, trots att de vill och hoppas att bli kristna. De kommer aldrig så långt att de överlämnar sin vilja åt Gud. De väljer inte att bli kristna nu. Genom att rätt öva viljekraften kan en fullständig förändring åstadkommas i vårt liv. Genom att ställa vår vilja under Kristi vilja förenar vi oss med den makt som behärskar alla andra makter och krafter. Vi får kraft från höjden att stå fasta, och genom att ständigt överlämna oss i Guds händer skall vi få kraft att vandra i ett nytt liv, nämligen trons liv. VTK 61.1