FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

VÄNTADE PÅ GUDS BEFALLNING

Under de långa åren med torka och hungersnöd bad Elia ivrigt att Israels hjärta skulle vändas bort från avgudadyrkan till trohet mot Gud. Profeten väntade tåligt eftersom Herrens hand vilade tungt på det drabbade landet. Då han såg bevis på att lidande och nöd ökade överallt kände han djup sorg i sitt hjärta, och han längtade efter kraft att snabbt genomföra en reformation. Men Gud själv genomförde sin plan, och allt som hans tjänare kunde göra var att be i tro och invänta tiden för bestämd handling. FMM 90.4

Det avfall som ägde rum under Ahabs dagar var resultatet av många års synder. Steg för steg, år efter år, hade Israel avlägsnat sig från den rätta vägen. Under generation efter generation hade de vägrat att slå in på den rätta vägen, och till sist hade större delen av folket gett efter för den ledning som kom från mörkrets makter. FMM 90.5

Omkring ett århundrade hade förflutit sedan kung Davids ledarskap. Med glädje hade man på hans tid förenat sig i lovsång för att prisa den Allra Högste, eftersom israeliterna insåg sitt totala beroende av honom för att få ta emot dagliga nådegåvor. Lyssna till deras ord av tillbedjan när de då sjöng en lovsång till Gud för hans frälsning: FMM 91.1

”Salig är den som du utväljer,
som får komma dig nära,
och bo i dina gårdar.
Låt oss mättas av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel...
Du stillar havens brus, böljornas brus och folkens oro.
De som bor vid jordens ändar häpnar för dina tecken,
öster och väster fyller du med jubel.
Du tar hand om jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds flod är full av vatten.
Du skaffar säd åt människorna
när du så bereder jorden.
Du vattnar dess fåror och jämnar det plöjda,
du mjukar upp den med skurar
och välsignar dess gröda.
Du kröner året med ditt goda,
dina spår dryper av rikedom.
Vildmarkens beten dryper,
höjderna klär sig i glädje,
ängarna fylls av hjordar
dalarna täcks med säd.
Man ropar av glädje och sjunger” FMM 91.2

(Ps. 65:5, 8-13).