FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

78/511

RÄDDNINGEN

Som svar på Elias förfrågan om mat och dryck sa änkan: ” ’Så sant HERREN din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.’ Då sade Elia till henne: ’Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. FMM 89.1

Men laga först till en liten kaka till mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då HERREN låter det regna på jorden’ ” (1 Kung. 17:12-15). FMM 89.2

Ett större trosprov än detta kunde ingen ha krävt. Änkan hade hittills behandlat alla främlingar med vänlighet och frikostighet. Utan att ta hänsyn till det lidande som kunde bli resultatet för henne och hennes son, och i tillit till att Israels Gud skulle ge henne allt vad hon behövde, mötte hon nu denna oerhörda prövning av sin gästfrihet genom att göra ”som Elia hade sagt”. FMM 89.3

Det var en beundransvärd gästfrihet som denna feniciska kvinna visade Guds profet, och hennes tro och generositet blev generöst belönade. ”Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som HERREN hade talat genom Elia” (1 Kung. 17:15, 16). FMM 89.4