FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

LYDDE INTE GUDS BEFALLNING

Eftersom den sanne profeten tillät sig själv att ta en annan kurs i stället för pliktens väg tillät Gud att han drabbades av straffet för sin överträdelse. Medan han och mannen som hade inbjudit honom att återvända till Betel satt tillsammans vid bordet kom den Allsmäktiges inspiration över den falske profeten. Han ropade till gudsmannen som kom från Juda: ”Så säger HERREN: Därför att du har varit upprorisk mot HERRENS ord och inte lytt den befallning som HERREN din Gud har gett dig, ... ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav” (1 Kung. 13:19-22). FMM 70.4

Denna domsprofetia uppfylldes snart bokstavligen. ”Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten ... men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det. När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: ’Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot HERRENS ord’ ” (1 Kung. 13:23-26). FMM 71.1

Straffet som drabbade den otrogne budbäraren var ännu ett bevis för sanningen i profetian som yttrades över altaret. Om profeten hade tillåtits att gå vidare i säkerhet efter att han varit olydig mot Herrens Ord, skulle kungen ha använt detta faktum i ett försök att rättfärdiga sin egen olydnad. I det spruckna altaret, den förlamade armen och det fruktansvärda öde som drabbade mannen som vågade vara olydig mot en uttrycklig befallning från Herren borde Jerobeam ha sett en förolämpad Guds missnöje. Dessa domar borde ha varnat honom från att hålla fast vid att göra orätt. Men ”Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster.” På så sätt syndade han inte bara i hög grad själv, utan ”blev ... orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden” (1 Kung. 13:33, 34; se även 14:16). FMM 71.2

Mot slutet av en orolig regeringstid på tjugotvå år led Jerobeam ett katastrofalt nederlag i ett krig mot Abia, Rehabeams efterföljare. ”Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Abia levde. Och HERREN slog honom så att han dog” (2 Krön. 13:20). FMM 71.3

Avfallet som påbörjades under Jerobeams regeringstid blev allt mer uppenbart tills det slutligen resulterade i kungariket Israels fullständiga undergång. Även före Jerobeams död förklarade Ahia, den åldrade profeten i Shilo som många år tidigare hade förutsagt att Jerobeam skulle bli upphöjd till tronen: ”HERREN ska slå Israel, så att det blir lik vassen som vaggar hit och dit i vattnet. Han ska rycka upp Israel ur detta goda land som han har gett åt deras fäder och han ska skingra dem på andra sidan floden, därför att de har gjort sig asherapålar och därmed väckt HERRENS vrede. Han ska överge Israel för de synder som Jerobeam har begått och genom vilka han kommit Israel att synda” (1 Kung. 14:15, 16). FMM 71.4