FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

ÅTERSTÄLLA OCH VINNA TILLBAKA

Genom sin framgång i att vända människor bort från lydnadens väg blev Satan ”denna världens gud” (2 Kor. 4:4, Bibel 2000) . Herraväldet som en gång hade tillhört Adam övergick till inkräktaren på tronen. Men Guds Son skulle komma till vår jord för att straffas för synden. På så sätt kunde han inte bara återlösa människan utan också vinna tillbaka det förlorade herraväldet. FMM 463.1

Det är denna återställelse som Mika profeterade om när han sa: ”Och du Herdetorn, du dottern Sions kulle, till dig ska det komma, det forna herraväldet ska komma, dottern Jerusalems kungadöme” (Mika 4:8). Aposteln Paulus hade hänvisat till det såsom ”en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt” (Ef. 1:14, Bibel 2000) . Och psalmisten tänkte på samma slutliga återställelse av människans ursprungliga arv när han förklarade: ”De rättfärdiga ska ärva landet och bo där för evigt” (Ps. 37:29). FMM 463.2

Detta hopp om återlösning genom att Guds Son skulle komma som Frälsare och Kung har aldrig slocknat i människors hjärtan. Från början har det funnits några som hade en tro som nådde bortom vardagen till framtidens realiteter. Adam, Set, Henok. Metushela, Noa, Sem, Abraham, Isak och Jakob - genom dessa och andra troshjältar har Herren bevarat de dyrbara uppenbarelserna av sin vilja. Det var på det sättet Gud meddelade kunskap till Israels barn, det utvalda folket. Genom dem skulle Gud ge Messias som han hade lovat. De fick kunskap om hans lags krav och om frälsningen som skulle förverkligas genom hans älskade Sons försoningsoffer. FMM 463.3

Israels hopp förkroppsligades i löftet som gavs vid tiden för Abrahams kallelse. Senare upprepades det om och om igen till hans efterkommande: ”I dig ska jordens alla släkter bli välsignade” (1 Mos. 12:3). När Gud förklarade sitt syfte med att befria människosläktet för Abraham lyste Rättfärdighetens sol på hans hjärta, och hans mörker skingrades. FMM 463.4

Till sist vandrade Befriaren själv bland människorna, talade till dem och bar vittnesbörd till sitt eget folk om patriarkens ljusa hopp om befrielse genom att en återlösare skulle komma. ”Abraham, er far, jublade över att få se min dag. Han såg den och gladde sig”, förklarade Kristus (Joh. 8:56). FMM 463.5