FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

ERKÄNDE SINA MISSTAG

I tacksamhet erkände Salomo kraften och den kärleksfulla välviljan hos Herren. I ånger började han vända om samma väg mot den upphöjda nivå av renhet och helighet varifrån han hade fallit så djupt. Han kunde aldrig hoppas på att kunna fly bort från de fördärvliga följderna av sin synd, och han kunde aldrig blir fri från minnet av den lättfärdiga väg han hade följt. FMM 53.2

Men han ville allvarligt sträva efter att avråda andra från att följa dårskapen. Han ville ödmjukt erkänna misstagen på sin väg och höja sin röst för att varna, så att inte andra skulle gå ohjälpligt förlorade på grund av den påverkan till ondska som han hade varit upphov till. FMM 53.3

Den som verkligen ångrar sig förtränger inte sina tidigare synder. Den människan blir inte, så fort hon har fått frid, oberörd av de fel hon har gjort. Hon tänker på dem som har letts in i ondska på grund av hennes väg, och hon försöker på alla möjliga sätt att leda dem tillbaka till den rätta vägen. Ju klarare ljuset lyser som människan har gått in i, desto starkare blir hennes önskan att föra andra in på rätt väg. Hon överser inte med sin egensinniga väg genom att ta lätt på sina misstag, utan lyfter upp varningssignalen så att andra kan ta varning. FMM 53.4

Salomo erkände att ”människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever” (Pred. 9:3). På nytt erkände han: ”Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. Men även om syndaren gör det onda hundra gånger och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan, eftersom han inte fruktar Gud” (Pred. 8:11-13). FMM 53.5