FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

SÄRSKILD VÄLSIGNELSE

När vi närmar oss världshistoriens slut gör profetiorna som Daniel nertecknat anspråk på vår särskilda uppmärksamhet, eftersom de syftar på just den tid då vi lever. Undervisningen i Nya testamentets sista bok ska förenas med dem. Satan har förlett många till att tro att det inte går att förstå de profetiska delarna av Daniels skrifter och Uppenbarelseboken. FMM 368.3

Men löftet om att det följer en särskild välsignelse med att studera dessa profetior är tydligt. ”De förståndiga ska förstå det” (Dan. 12:10) blev det sagt om de av Daniels syner som skulle få sin försegling bruten under de sista dagarna. Det finns också ett löfte som gäller uppenbarelsen som Kristus gav till sin tjänare Johannes för att vägleda Guds folk ner genom århundradena: ”Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den” (Upp. 1:3). FMM 368.4

Från Danielsbokens och Uppenbarelsebokens beskrivning av hur riken har uppstått och fallit behöver vi lära oss hur värdelös en enbart yttre och världslig ära är. Med all sin ära och prakt var Babylon ett rike vars like världen aldrig har sett sedan dess. För den tidens folk tycktes makten och prakten vara så beständig och varaktig. Men hur fullständigt har det inte gått under! Som ”en blomma i gräset” har det gått under (Jak. 1:10). FMM 369.1

På samma sätt gick det medisk-persiska riket under, liksom Grekland och Rom. Så går allt under som inte har Gud som sin grund. Det enda som kan bestå är det som är förenat med hans avsikter och uttrycker hans karaktär. Hans grundsanningar är det enda beständiga som vår värld känner till. FMM 369.2

Om vi noggrant studerar hur Guds avsikt förverkligas i världshistorien och i uppenbarelsen av kommande händelser kommer detta att hjälpa oss att till fullo uppskatta det synliga och det osynliga. Det kommer att lära oss vad som är livets sanna mål. Genom att på så sätt betrakta världsliga händelser i evighetens ljus kan vi, precis som Daniel och hans vänner, leva för det som är sant och ädelt och bestående. Och när vi här i livet lär oss sanningarna om vår Herres och Frälsares rike, detta välsignade rike som ska bestå för evigt, kan vi vara beredda att ta det i besittning tillsammans med honom vid hans återkomst. FMM 369.3