FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

DOMSBUDSKAP

Daniel var opåverkad av kungens löften där han stod inför den skräckslagna folkförsamlingen. Han utstrålade den lugna värdighet som krävs av en tjänare till den Allrahögste när han inte har kommit för att tala smickrande ord utan för att tyda ett domsbudskap. ”Du kan behålla dina gåvor”, sa han ”och ge dina belöningar åt någon annan. Jag ska ändå läsa skriften för kungen och ge tydningen” (Dan. 5:17). FMM 355.3

Profeten påminde först Belshassar om saker han kände till väl men som inte hade lärt honom den ödmjukhetens lärdom som kunde ha räddat honom. Han talade om Nebukadnessars synd och fall, och om hur Herren handlat med honom - hur han gett honom makt och ära, Guds straffdom över hans stolthet, och hur han efteråt erkände Israels Guds makt och barmhärtighet. FMM 355.4

Sedan tillrättavisade han Belshassar i djärva och bestämda ordalag för hans stora ondska. Han pekade på kungens synd och visade honom den lärdom som han borde ha tagit till sig men inte gjort. Belshassar hade inte rätt förstått sin farfars erfarenhet och inte heller lyssnat till varningen som fanns i händelser som var så betydelsefulla för honom själv. Han hade fått tillfälle att lära känna och lyda den sanne Guden, men han hade inte tagit detta till sig utan skulle nu få skörda frukterna av sitt uppror. FMM 355.5

”Men du Belshassar”, förklarade profeten, ”har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta. Du upphöjde dig mot himlens Herre och lät bära fram kärlen från hans hus inför dig. Du och dina stormän, dina hustrur och bihustrur drack vin ur dem, och samtidigt prisade du dina gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något. Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat. Därför har han nu sänt denna hand och skrivit detta” (Dan. 5:22-24). FMM 356.1