FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

HIMMELSKT VITTNE

Belshassar tänkte inte på att det fanns ett himmelskt Vittne till det avgudadyrkande festandet, att en osynlig himmelsk Väktare iakttog denna scen, lyssnade på den vanhelgande uppsluppenheten och såg avgudadyrkan. Men denne oinbjudne gäst gjorde snart sin närvaro känd. När festandet befann sig på sin höjdpunkt visade sig en mycket blek hand, och på palatsets väggar skrev den bokstäver som lyste som eld. Den skrev ord som var okända för de många närvarande. De var ett förebud om en dom över kungen och hans gäster, som nu var djupt ångerfulla. FMM 353.4

Det högljudda festandet tystnade medan män och kvinnor, gripna av en namnlös skräck, såg hur handen långsamt skrev de hemlighetsfulla bokstäverna. Deras onda livs gärningar passerade revy inför dem. Det var som om de stod inför domstolsskranket hos en evig Gud, vilkens makt de just hade trotsat. FMM 353.5

Några få ögonblick tidigare hade det rått munterhet och hädiska kvickheter. Nu såg man bara bleka ansikten och hörde skräckfyllda rop. När Gud inger människor fruktan kan de inte dölja sin starka skräck. FMM 354.1

Belshassar var den mest ångestfyllde av dem alla. Det var han som framför alla andra hade varit ansvarig för det uppror mot Gud som hade nått sin höjdpunkt i Babylons rike denna natt. I närvaro av den osynlige Väktaren som var ombud för honom som hade fått sin makt utmanad och sitt namn smädat, förlamades kungen av fruktan. Samvetet hade vaknat. ”Han blev alldeles knäsvag och benen vek sig” (Dan. 5:6). FMM 354.2

Belshassar hade upphöjt sig själv framför himlens Gud på ett skamligt sätt och hade litat på sin egen makt utan att anta att någon skulle våga säga: ”Vad är det du gör?” (Dan. 4:32). Men nu insåg han att han måste lämna en redogörelse för den förvaltning som han hade fått ansvar för, och att det inte fanns någon ursäkt för hans bortslösade möjligheter och hans utmanande hållning. FMM 354.3