FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 43— BABYLON GÅR UNDER

Kapitlet bygger på Danielsboken kapitel 5.

Mot slutet av Daniels liv skedde det stora förändringar i landet dit han och hans hebreiska vänner hade blivit bortförda som fångar mer än sextio år tidigare. Nebukadnessar, folkens skräck, hade dött. Babylon, ”hela jordens berömmelse” (Jer. 51:41), hade hamnat under hans efterträdares oförståndiga styre. Följden blev att riket upplöstes, sakta men säkert. FMM 352.1

Genom Belshassars, Nebukadnessars sonsons, dårskap och svaghet skulle det stolta Babylon snart falla. Belshassar, som fått del av den kungliga makten redan i sin ungdom, var stolt över sin makt. Han upphöjde sig själv mot himlens Gud. Han hade haft många tillfällen att lära känna Guds vilja och att lära sig förstå att det var hans ansvar att visa lydnad mot den. Han visste att genom Guds dom hade hans farfar blivit förvisad från människors sällskap. Han kände också till Nebukadnessars omvändelse och hans underbara återupprättelse. FMM 352.2

Men Belshassar lät sin kärlek till nöjen och sin äregirighet utplåna lärdomarna som han aldrig borde ha glömt. Han slösade bort de tillfällen som gavs honom av nåd. Han brydde sig inte om att använda de medel som fanns inom räckhåll för honom att lära känna sanningen mer fullständigt. Det som Nebukadnessar till sist hade uppnått till priset av outsäglig plåga och förödmjukelse ignorerade Belshassar med likgiltighet. Det dröjde inte länge förrän motgångarna kom. Babylon belägrades av Koresh, som var syskonbarn till medern Darejavesh och befälhavare över Mediens och Persiens förenade arméer. Men den vällustige monarken kände sig trygg inom den till synes ointagliga fästningen. Den var försedd med massiva murar och bronsportar, skyddades av floden Eufrat och var försedd med livsmedel i överflöd. Därför tillbringade han sin tid med nöjen och festande. FMM 352.3