FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

ÄRADE GUD

Den stora gyllene statyn som hade ställts upp under sådan pompa och ståt var nu bortglömd. I den levande Gudens närvaro fylldes människor av fruktan och darrade. ”Lovad är Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare”, tvingades den förödmjukade kungen att erkänna. ”De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud” (Dan. 3:28). FMM 344.1

Den här dagens erfarenheter ledde Nebukadnessar till att utfärda en kungörelse ”att var och en av alla folk och stammar och språk som säger något ovärdigt om Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, han ska huggas i stycken och hans hus ska göras till en sophög. För det finns ingen Gud”, gav han som skäl för kungörelsen, ”som kan rädda så som han” (Dan. 3:29). FMM 344.2

Med dessa och liknande ord ansträngde sig Babylons kung för att sprida sin övertygelse vida omkring till alla jordens folk att makten och myndigheten hos hebréernas Gud förtjänade högsta tillbedjan. Och det behagade Gud att kungen ansträngde sig att visa honom vördnad och göra sin kungliga trosbekännelse lika utbredd som det babyloniska riket. FMM 344.3

Det var rätt gjort av kungen att avlägga en offentlig bekännelse och att söka upphöja himlens Gud över alla andra gudar. Men då han försökte tvinga sina undersåtar till att avge en liknande trosbekännelse och visa en liknande vördnad överskred han sina befogenheter som världslig regent. Han hade inte rätt att utfärda påbudet som överlämnade alla till eldslågorna om de inte tillbad den gyllene statyn. På samma sätt hade han inte heller civil eller moralisk rätt att hota människor med döden för att de inte tillbad Gud. Gud tvingar aldrig människan till att lyda. Han låter alla välja fritt vem de vill tjäna. FMM 344.4