FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

VILLE ÖVERTRÄFFA ORIGINALET

Kungen var tilltalad av detta smickrande förslag och beslöt att förverkliga det, och att till och med gå ett steg längre. I stället för att efterbilda statyn sådan som han hade sett den skulle han överträffa originalet. Hans staty skulle inte sjunka i värde från huvudet till fötterna utan skulle bestå enbart av guld. Hela statyn skulle vara en symbol för Babylon som ett evigt, oförstörbart och allsmäktigt rike. Det skulle slå alla andra riken i småbitar och finnas kvar för evigt. FMM 340.1

Jordens folk hade inte kunnat hålla stånd mot denne mäktige härskare. Tanken på att upprätta ett världsrike och en dynasti som skulle bestå för evigt tilltalade honom mycket. Med en entusiasm som uppstått ur en gränslös äregirighet och självisk stolthet började han diskutera med sina vise män hur man skulle förverkliga detta. Han glömde de märkliga gudsingripanden som hörde ihop med drömmen om den stora statyn. Han glömde också att genom sin tjänare Daniel hade Israels Gud tydligt klar gjort vad statyn betydde, och att i samband med denna uttydning hade rikets stora män räddats undan en vanhedrande död. FMM 340.2

Allt var glömt utom deras önskan att upprätta sin egen makt och överhöghet. Kungen och hans rådgivare beslöt att med alla medel som stod till buds skulle de anstränga sig för att upphöja Babylon som en enväldig stat som var värdig allas trohet och lydnad. FMM 340.3

Den symboliska framställningen som Gud använt för att kung och folk skulle förstå hans avsikt för jordens folk, skulle nu användas för att förhärliga mänsklig makt. Daniels uttydning skulle förkastas och glömmas bort. Sanningen skulle misstolkas och tillämpas på ett felaktigt sätt. Symbolen hade skapats av himlen för att avslöja viktiga händelser i framtiden för människor. Nu skulle den användas för att förhindra spridningen av kunskapen som Gud ville att världen skulle ta emot. FMM 340.4

På så sätt försökte Satan genom äregiriga människors planer att omintetgöra Guds avsikt med mänskligheten. Mänsklighetens fiende visste att sanning som inte uppblandats med felaktigheter är en kraft som är mäktig att frälsa. Om den däremot används för att upphöja jaget och för att främja människors planer blir den en kraft för det onda. FMM 340.5