FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

SKYDDADE AV SIN UPPFOSTRAN

Av sina föräldrar hade Daniel och hans följeslagare fostrats till mycket avhållsamma vanor. De hade fått lära sig att Gud skulle hålla dem ansvariga för deras förmågor, och att de aldrig fick hämma eller försvaga sina krafter. Denna uppfostran skyddade Daniel och hans följeslagare mot det demoraliserande inflytande som mötte dem vid hovet i Babylon. Det var starka frestelser som omgav dem vid detta fördärvade och njutningslystna hov, men de lät sig inte bli påverkade. Ingen kraft, inget inflytande kunde få dem till att överge principerna som de hade lärt sig tidigt i livet genom att studera Guds Ord och gärningar. FMM 326.2

Om Daniel hade önskat det kunde hans omgivning ha gett honom en trovärdig ursäkt för att överge sin stränga avhållsamhet. Han kunde ha förklarat att han var beroende av kungens ynnest och lydde under hans makt. Därför kunde han inte göra annat än att äta hans mat och dricka hans vin. Om han höll fast vid Guds undervisning skulle han nämligen förolämpa kungen och förmodligen mista sin ställning och sitt liv. Om han inte höll sig till Guds bud skulle han behålla kungens ynnest och skaffa sig själv för-måner i form av utbildning och lovande världsliga framtidsutsikter. FMM 326.3

Men Daniel tvekade inte. För honom var Guds erkännande dyrbarare än den mäktigaste jordiske makthavarens gunst - dyrbarare än livet själv. Han beslöt sig för att hålla fast vid sin integritet, sedan fick resultatet bli vad det blev. ”Men Daniel bestämde sig i sitt hjärta för att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack” (Dan. 1:8). Hans tre vänner stödde också detta beslut. FMM 326.4