FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

STORMADE STADEN

Nebukadnessars arméer var beredda att storma Sions murar. Tusentals människor omkom i ett sista desperat försök att försvara staden. Ytterligare många tusen dog av hunger och sjukdom. Jerusalems öde var redan beseglat. Fiendestyrkornas belägringstorn kunde redan ses över muren. FMM 317.3

”Se hur belägringsvallarna närmar sig staden för att inta den”, fortsatte profeten sin bön till Gud, ”och genom svärd, svält och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du ser det själv. Men fastän staden är given i kaldeernas hand säger du, Herre GUD, till mig: Köp dig åkern för pengar och ta vittnen på det!” (Jer. 32:24, 25). FMM 317.4

Profetens bön blev nådigt besvarad. I den tid av nöd då tron hos sanningens budbärare prövades som av eld ”kom HERRENS ord till Jeremia. FMM 317.5

Han sade: ’Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?’ ” (Jer. 32:26, 27). Staden skulle snart falla i kaldeernas händer. Dess portar och palats skulle snart stickas i brand och brinna ner. Men trots att undergången var nära förestående och Jerusalems invånare skulle föras bort i fångenskap skulle Herrens eviga avsikt för Israel ändå uppfyllas. FMM 317.6

Som ytterligare svar på sin tjänares bön förklarade Herren beträffande dem som drabbades av hans straff: ”Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem.” FMM 317.7

”Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.” FMM 318.1