FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

STADEN KUNDE HA RÄDDATS

På så sätt klargjorde Gud ända in i den sista timmen sin villighet att visa barmhärtighet mot dem som skulle välja att böja sig för hans rättmätiga krav. Om kungen hade valt att lyda kunde folkets liv ha sparats, och staden kunde ha räddats från att brännas ner. Han trodde emellertid att han hade gått alltför långt för att vända om. Han var rädd för folket, rädd för att bli till åtlöje, rädd för sitt liv. FMM 309.5

Efter att i åratal ha gjort uppror mot Gud tyckte Sidkia att det var alltför förödmjukande att säga till sitt folk: ”Jag accepterar Herrens Ord så som de har talats genom profeten Jeremia. På grund av alla dessa varningar vågar jag inte ge mig in i ett krig mot denne fiende.” FMM 309.6

Med tårar vädjade Jeremia om att Sidkia skulle rädda sig själv och sitt folk. Med värkande hjärta försäkrade han honom om att han inte kunde komma undan med livet om han inte följde Guds råd. Alla hans tillhörigheter skulle då rövas bort av babylonierna. Men kungen hade slagit in på fel väg och ville inte vända om. Han beslöt sig för att följa de falska profeternas råd och råden från de män som han egentligen föraktade. Det var de som gjorde sig löjliga över hans svaghet att snabbt ge efter för deras önskningar. FMM 309.7

Kungen offrade den dyrbara friheten i sin mänskliga natur och blev en krypande slav under den offentliga opinionen. Han hade inte tänkt att göra något orätt, men han saknade samtidigt beslutsamhet för att djärvt kunna stå upp för det rätta. Trots att han var övertygad om att råden som hade getts av Jeremia var värdefulla hade han inte den moraliska styrkan att lyda. Som en följd av detta gick han stadigt framåt i fel riktning. FMM 310.1

Kungen var också för svag för att vilja att hans hovmän och folket skulle få veta att han hade samtalat med Jeremia. Så fullständigt hade människofruktan slagit rot i hans själ. Om Sidkia djärvt hade stått upp och förklarat att han trodde på profetens ord som redan hade gått i uppfyllelse till hälften, hur mycket förödelse hade då inte kunnat avvärjas! Han kunde ha sagt: Jag vill lyda Herren och rädda staden från fullständig undergång. Jag vågar inte sätta mig över Guds bud på grund av fruktan för människor eller på grund av människors ogillande. Jag älskar sanning, jag hatar synd, och jag vill följa de råd som den Mäktige i Israel ger. FMM 310.2

Då skulle folket ha respekterat hans orädda ande. De som vacklade mellan tro och otro skulle då ha tagit ställning för det rätta. Just oräddheten och riktigheten i hans handlande skulle då ha inspirerat hans undersåtar till att beundra honom och visa honom trohet. Han skulle ha fått stort stöd, och Juda skulle ha sluppit det omätliga lidandet i form av blodbad, hunger och eld. FMM 310.3