FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

VANDRADE BORT FRÅN GUD

Kungens allianser och affärsförbindelser med hedniska nationer gav honom ryktbarhet, ära och denna världs rikedomar. Han kunde föra hem guld från Ofir och silver från Tarshis i stort överflöd. ”Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet” (2 Krön. 1:15). Under Salomos dagar kom rikedom och alla frestelser som följde med den till ett allt större antal människor, men karaktärens fina guld mattades och förstördes. FMM 37.2

Salomos avfall skedde så gradvis att innan han blev medveten om det hade han vandrat långt bort från Gud. Nästan omärkligt började han lita mindre och mindre på gudomlig ledning och välsignelse och förlita sig på sin egen styrka. Lite i sänder undanhöll han Gud den orubbliga lydnaden som skulle göra Israel till ett egendomsfolk, och han rättade sig mer och mer noggrant efter sedvänjorna hos folken runt omkring. Han gav efter för de frestelser som följde hans framgång och ärorika ställning. Han glömde källan till sin välgång. FMM 37.3

En ambition att överträffa alla andra nationer i makt och prakt ledde Salomo till att för själviska syften fördärva de himmelska gåvor som hittills hade använts för Guds ära. De pengar som skulle ha förvaltats för de behövande fattigas bästa och för att låta världen få kännedom om principerna för ett heligt levnadssätt förbrukades på ett själviskt sätt på ärelystna projekt. FMM 37.4

Kungen var helt upptagen av en betvingande önskan att överträffa andra länder då det gällde yttre elegans. Därför förbisåg han behovet av att uppnå en skön och fullkomlig karaktär. I sin strävan efter att försöka förhärliga sig själv inför världen sålde han sin ära och rättrådighet. De enorma statsinkomster som förvärvades genom handel med många länder utökades med tunga skatter. FMM 38.1

På så sätt bar stolthet, ambition, slöseri och njutningar frukt i form av grymhet och tryckande pålagor. Den samvetsgranna, hänsynsfulla anda som hade utmärkt hans sätt att behandla folket under den första delen av hans regeringstid hade nu förändrats. Från att ha varit den visaste och mest barmhärtiga av alla härskare förföll han nu till att bli en tyrann. Från att en gång ha varit en gudfruktig och medkännande beskyddare av folket blev han förtryckande och despotisk. Skatt efter skatt lades på folket, så att medel skulle flyta in för att underhålla det lyxälskande hovet. FMM 38.2