FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

TRODDE PÅ GUDS LÖFTEN

Habackuk var övertygad om att Guds avsikt för hans folk skulle uppfyllas på något sätt också i denna fruktansvärda straffdom. Han böjde sig i lydnad för Herrens uppenbarade vilja. ”Visst har du alltid varit till, HERRE min Gud, min Helige?” utropade han. Hans tro räckte längre än till denna avskräckande syn om den omedelbara framtiden, och han höll sig fast vid de rika löften som uppenbarade Guds kärlek till sina tillitsfulla barn. Därför tillade profeten: ”Vi ska inte dö!” (Hab. 2:12). Med denna trosförklaring överlämnade han sin och varje troende israelits sak i händerna på en medkännande Gud. FMM 263.4

Detta var inte Habackuks enda erfarenhet av att hans starka tro prövades. Vid ett tillfälle då han undrade över framtiden, sa han: ”Jag ska stå på min vaktpost och ställa mig i tornet. Jag vill spana för att se vad han ska tala till mig, vilket svar jag ska få på min klagan.” FMM 263.5

”Herren svarade mig och sade: Skriv ner synen och gör den tydlig på tavlor så att den lätt kan läsas, för synen väntar ännu på sin tid. Han skyndar mot slutet och sviker inte. Om han dröjer, så vänta på honom, för han kommer helt visst, han uteblir inte. Se, hans själ är uppblåst och oärlig i honom. Men den rättfärdige ska leva genom sin tro” (Hab. 2:1-4, kursiverat här). FMM 263.6

Det var tro som styrkte Habackuk och alla de heliga och de rättfärdiga under dessa djupt olyckliga dagar. Samma tro uppehåller Guds folk i dag. Under de mörkaste timmar, under de mest avskräckande omständigheter, kan den troende kristne bevara sin själ hos honom som är källan till allt ljus och all kraft. FMM 264.1

Dag för dag kan den troendes hopp och mod förnyas genom tro på Gud. ”Den rättfärdige ska leva genom sin tro.” I Guds tjänst behöver det inte finnas någon modfälldhet, inte någon tvekan, inte någon fruktan. Herren ska göra mer än att uppfylla de högsta förväntningarna hos dem som förlitar sig på honom. Han ska ge dem visheten som deras skiftande behov kräver. FMM 264.2