FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

GUD GÖR INTE SKILLNAD

Gud gör inte någon skillnad på grund av nationalitet, ras eller samhälls-klass. Han har skapat hela mänskligheten. Genom skapelsen är alla människor en enda familj, och alla är ett genom återlösningen. Kristus kom för att bryta ner alla skiljemurar, för att öppna varje avdelning av tempelgårdarna, så att varje människa skulle ha fritt tillträde till Gud. Hans kärlek är så vid, så djup, så omfattande att den bryter igenom överallt. De som har bedragits av Satans villfarelser lyfter den bort från hans inflytande och placerar dem inom räckhåll för Guds tron, den tron som omges av löftets regnbåge. I Kristus finns varken jude eller grek, varken slav eller fri. FMM 252.1

Under åren som följde efter Israels erövring av det utlovade landet glömde de nästan helt Herrens avsikter att rädda hedningarna. Det blev nödvändigt för honom att tillkännage sin plan på nytt. ”Alla jordens ändar”, inspirerades psalmisten att sjunga, ”ska minnas det och omvända sig till HERREN, folkens alla släkter ska tillbe inför dig.” ”Sändebud ska komma från Egypten, Nubien ska skynda att sträcka sina händer till Gud.” ”Folken ska vörda HERRENS namn och jordens alla kungar din härlighet. ... Det ska skrivas ner för ett kommande släkte, ett folk som han skapar ska prisa HERREN, för han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN ser ner från himlen ner till jorden för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn. HERRENS namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem, när folk och riken samlas för att tjäna HERREN” (Ps. 22:28; 68:32; 102:16, 19-23). FMM 252.2

Om Israel hade varit troget sin kallelse skulle alla jordens folk ha fått del i dess välsignelser. Men de som hade fått kunskap om frälsande sanning påverkades inte i sina hjärtan av behoven hos dem som fanns runt omkring dem. När Guds avsikt förlorats ur sikte såg man på hedningarna som om de befann sig bortom gränsen för hans nåd. Sanningens ljus undanhölls dem och mörker fick överhanden. En slöja av okunskap bredde ut sig över folken. Guds kärlek visste man inte mycket om. Villfarelse och vidskepelse blomstrade. FMM 252.3