FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

OBARMHÄRTIG POLITIK

Men i stället för att använda sina sällsynta välsignelser till mänsklighetens nytta blev Assyriens härskare många folkslags gissel. Utan tanke på Gud eller sina medmänniskor fullföljde de obarmhärtigt sin fastställda politik att tvinga alla folk att erkänna överhögheten hos Nineves gudar, som de upphöjde över den Allrahögste. Gud hade sänt Jona till dem med ett varningsbudskap, och för en tid ödmjukade de sig inför Herren Sebaot och bad om förlåtelse. Men snart inriktade de sig åter på avgudadyrkan och världserövring. FMM 246.2

När profeten Nahum anklagade dem som gjorde det onda i Nineve, utropade han: FMM 246.3

”Ve dig, du blodstad, full av lögn, fylld av våld,
du som aldrig slutar plundra!
Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg.
Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar.

Allt sker för hennes stora otukt,
den vackra horan, häxkonsternas mästarinna,
hon som sålde folken genom sin otukt
och folkstammar genom sina häxkonster.

Se, jag ska vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot.
Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet och kungariken din skam” FMM 247.1

(Nah. 3:1-5).

Den Oändlige bokför fortfarande folkens räkenskaper med ofelbar noggrannhet. Så länge hans barmhärtighet erbjuds och han manar till ånger, är denna bokföring inte avslutad. Men när räkenskaperna når upp till en viss mängd som Gud har fastställt, börjar hans vrede att råda. Räkenskaperna avslutas. Guds tålamod upphör. Nåden vädjar inte längre till deras fördel. FMM 247.2

”HERREN är sen till vrede men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
HERREN har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.
Han straffar havet och låter det torka ut, han låter alla floder sina.
Då tynar Bashan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar.
Bergen darrar för honom och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där.
Vem kan bestå inför hans harm, vem kan uthärda hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld och klipporna spricker inför honom” FMM 247.3

(Nahum 1:3-6).