FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

HELIG GLÄDJE

Hebréernas Gud hade vunnit seger över det stolta Assyrien. Herrens ära hade blivit bevisad i de omgivande folkens ögon. I Jerusalem var folkets hjärtan fyllda med helig glädje. Deras allvarligaste böner om befrielse hade blandats med bekännelser om synd och många tårar. I sin stora nöd hade de fullständigt litat på Guds makt att rädda, och han hade inte svikit dem. Nu genljöd tempelgårdarna av högtidliga lovsånger. FMM 245.1

”Gud är känd i Juda, hans namn är stort i Israel.
I Salem står hans hydda, på Sion hans boning.
Där bröt han bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd och krigets vapen. Sela.
Strålande är du, härligare än berg rika på byte.
Modiga män ligger plundrade, de sover sin sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
För ditt straffande ord, du Jakobs Gud,
ligger ryttare och häst i dvala.

Du, endast du, är värd att frukta.
Vem kan bestå inför dig när du vredgas?
Från himlen låter du domen höras,
jorden förskräcks och blir stilla när Gud står upp för att döma,
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
Din vrede mot människor ska bli till din ära,
dem som överlevt vreden ska du ikläda dig.

Ge löften till HERREN er Gud och uppfyll dem!
Alla runt omkring ska komma med gåvor till den Fruktade.
Han kuvar furstarnas ande,
fruktad av kungarna på jorden” FMM 245.2

(Ps. 76).