FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

GUD HADE HÖRT

Hiskias förbön för Juda och dess Högste Härskares ära var i samklang med Guds sinne. I sin välsignelse vid tempelinvigningen hade Salomo bett Gud att skaffa rätt åt ”sin tjänare och sitt folk Israel, för att jordens alla folk ska veta att HERREN är Gud och ingen annan” (1 Kung. 8:59, 60). I synnerhet skulle Herren ge sitt beskydd när Israels ledande män, i tider av krig eller då en armé förtryckte dem, gick in i bönehuset och bönföll om befrielse (se 1 Kung. 8:33, 34). FMM 242.1

Hiskia lämnades inte utan hopp. Jesaja sände bud till honom och lät säga: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib och detta är det ord som HERREN har talat om honom: FMM 243.1

Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem.
Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du höjt din röst
och högmodigt lyft din blick?
Jo, mot Israels Helige!
Genom dina sändebud hånade du HERREN när du sade:
’Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess bortersta boning och dess frodiga skog.
Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.’

Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma?
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem
som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och säden som förbränns innan den växer upp.

Jag vet om du sitter,
om du går ut eller kommer in,
och hur du rasar mot mig. Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom” FMM 243.2

(2 Kung. 19:20-28).