FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

FICK HÖRA OM UNDERVERKET

I Tigris och Eufrats fruktbara dalar bodde ett gammalt folkslag som var förutbestämt till att få världsherravälde, trots att det vid den här tiden lydde under Assyrien. Bland dess invånare fanns visa män som ägnade mycket uppmärksamhet åt att studera astronomi. När de märkte att solurets skugga hade vridits tio grader tillbaka, förundrade de sig i hög grad. FMM 234.1

Deras kung, Merodak-Baladan, fick veta att detta mirakel hade utförts för Judas kung som ett tecken på att himlens Gud hade beviljat honom fler år att leva. Då skickade han sändebud till Hiskia för att gratulera honom till hans tillfrisknande och för att om möjligt lära sig mer om den Gud som hade förmågan att utföra ett så stort under. FMM 234.2

Besöket av dessa sändebud från en härskare i ett avlägset land gav Hiskia ett tillfälle att prisa den levande Guden. Hur lätt skulle det inte ha varit för honom att berätta för dem om Gud som uppehåller allt skapat, och att det var genom hans nåd som Hiskias eget liv hade sparats när allt annat hopp hade flytt! Vilka betydelsefulla förändringar skulle inte ha ägt rum om dessa sanningssökare från Kaldeens slätter hade letts till att erkänna den levande Gudens överhöghet! FMM 234.3

Men stolthet och fåfänga intog Hiskias hjärta. I självupphöjelse visade han sändebudens giriga ögon de skatter som Gud hade berikat sitt folk med. Kungen ”visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller något annat i hans ägo som han inte visade dem” (Jes. 39:2). Detta gjorde han inte för att ära Gud, utan för att framhäva sig själv inför de främmande furstarna. Han gav sig inte tid att tänka på att dessa män var representanter för en mäktig nation som inte hyste vare sig fruktan för eller kärlek till Gud i sina hjärtan, och att det var obetänksamt att göra dem till sina förtrogna när det gällde nationens jordiska rikedomar. FMM 234.4

Sändebudens besök hos Hiskia satte hans tacksamhet och trohet på prov. Skriften säger: ”När sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta” (2 Krön. 32:31). FMM 235.1