FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

GUD HADE VERKAT

De sju dagarna som vanligtvis anslogs till påskhögtiden gick alltför fort, och de som tillbett fattade beslutet att de skulle tillbringa ytterligare sju dagar med att lära känna Herrens väg mer fullständigt. De undervisande prästerna fortsatte sitt arbete med att förmedla undervisning ur lagboken. Folket församlades dagligen i templet för lovsång och tacksägelse. FMM 229.1

När det stora mötet närmade sig sitt slut, var det tydligt att Gud hade varit verksam på ett övernaturligt sätt. Han hade omvänt det avfälliga Juda och hejdat floden av avgudadyrkan som hotade att svepa bort allt framför sig. Profeternas högtidliga varningar hade inte uttalats förgäves. ”Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande skett i Jerusalem” (2 Krön. 30:26). FMM 229.2

Tiden hade kommit för dem som tillbett att återvända hem. ”Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen” (2 Krön. 30:27). Gud hade tagit emot dem som hade bekänt sina synder med förkrossade hjärtan och som beslutsamt hade vänt om till honom för att få förlåtelse och hjälp. FMM 229.3

Nu återstod ett viktigt arbete som de som återvände hem måste ta aktiv del i. Hur detta verk utfördes vittnade om att det var en äkta reformation som hade genomförts. Skriften säger: ”När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Judas städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning” (2 Krön. 31:1). FMM 229.4