FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

EN PLATS FÖR FÖRLÅTELSE

När Salomo bad sin profetiska bön vid invigningen av templet, vars gudstjänster Hiskia och hans medarbetare nu hade återställt, hade Salomo bett: FMM 227.4

”Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende för att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till dig om nåd i detta hus, hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett deras fäder” (1 Kung. 8:33, 34). FMM 227.5

Gud hade gett sitt bifall till denna bön. När Salomo slutade be hade nämligen eld kommit ner från himlen för att förtära brännoffren och slaktoffren, och Herrens härlighet hade uppfyllt templet (se 2 Krön. 7:1). På natten hade Herren visat sig för Salomo för att tala om för honom att hans bön hade blivit hörd, och att de som tillbad där skulle få nåd. Gud gav en barmhärtig försäkran: Om ”mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön. 7:14). FMM 227.6

Dessa löften uppfylldes rikligt under reformationen på Hiskias tid. FMM 228.1