FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

INTE GLÖMDA AV GUD

Tunga straffdomar skulle drabba de förhärdade - krig, landsflykt, förtryck, förlust av makt och prestige bland folken. Allt detta skulle komma för att de som kände igen en kränkt Guds hand i dem skulle ledas till att ångra sig. Nordrikets tio stammar skulle snart skingras bland folken, och deras städer skulle lämnas öde. De fientliga förintelsehärarna skulle gång på gång svepa fram över landet. Även Jerusalem skulle till sist falla, och Juda skulle föras bort i fångenskap. Men det utlovade landet skulle inte förbli helt bortglömt för alltid. Den himmelske budbäraren försäkrade Jesaja : FMM 210.4

”När bara en tiondel är kvar i det,
ska även den ödeläggas.
Men liksom en terebint eller en ek
lämnar kvar en stubbe när den fälls,
ska den stubben vara en helig säd” FMM 210.5

(Jes. 6:13).

Denna försäkran om att Guds avsikt skulle förverkligas slutgiltigt gav Jesaja mod i hjärtat. Vad gör det om jordiska makter ställer upp sig mot Juda? Vad gör det om Herrens budbärare möter opposition och motstånd? Jesaja hade sett Kungen, härskarornas Herre. Han hade hört serafernas sång: ”Hela jorden är full av hans härlighet.” Han hade fått löftet att Herrens budskap till det avfallna Juda skulle åtföljas av den helige Andes övertygande kraft. Profeten var utrustad med kraft för uppdraget som låg framför honom (Jes. 6:3). FMM 211.1

Under hela sitt långa och svåra uppdrag bar Jesaja med sig minnet av denna syn. Under sextio år eller mer stod han framför Juda barn som en hoppets profet och blev allt djärvare och djärvare i sina förutsägelser om församlingens kommande seger. FMM 211.2