FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

FÖRDE IN ARKEN I TEMPLET

Vid den bestämda tiden samlades Israels folkskaror tillsammans med dyr bart klädda representanter från många främmande folk i templets förgårdar. Det var en scen med ovanlig prakt. Tillsammans med Israels äldste och de mest inflytelserika männen i folket hade Salomo återvänt från en annan del av staden. Därifrån hade de fört med sig förbundsarken. Från helgedomen på höjderna i Gibeon hade man hämtat det gamla uppenbarelsetältet ”och alla heliga föremål som fanns i tältet” (2 Krön. 5:5). Dessa föremål var kära påminnelser om Isr,aels barns tidigare erfarenheter under deras vandringar i öknen och deras erövring av Kanaan. De fick nu ett permanent hem i den praktfulla byggnad som hade blivit uppförd för att inta det bärbara tältets plats. FMM 27.1

Salomo hade följt sin fader Davids exempel när han hade fört den heliga arken till templet. Den innehöll de två stentavlorna. Det var dekalogens budord som hade skrivits av Guds finger. För vart sjätte steg offrade han. Under sång och musik och med stor högtidlighet bar ”prästerna in HERRENS förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste” (2 Krön. 5:7). FMM 27.2

När de kom ut från det allra heligaste intog de platserna som hade anvisats dem. Sångarna - leviter klädda i vitt linne, med cymbaler och lyror och harpor - stod vid den östra sidan av altaret. Tillsammans med dem stod etthundratjugo präster som blåste i trumpeter (se 2 Krön. 5:12). FMM 27.3

”Trumpetarna och sångarna stämde samtidigt och samstämmigt upp en sång för att prisa och tacka Herren, och trumpeter, cymbaler och andra instrument började ljuda, och man prisade Herren: ’Ty han är god, evigt varar hans nåd’ - då fylldes huset, Herrens hus, av ett moln” (2 Krön 5:13, 14; Bibel 2000). FMM 27.4

När Salomo insåg vad detta moln innebar förklarade han: ”HERREN har sagt att han vill bo i dunklet. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid” (2 Krön. 6:1, 2). FMM 27.5

”Herren är kung, folken bävar!
Han tronar på keruberna, jorden skälver!
Herren är stor i Sion, upphöjd över alla folk.
De prisar ditt namn, det stora och fruktade. Helig är han....
Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han” FMM 27.6

(Ps. 99:1-3, 5).