FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

KAPITEL 2— TEMPLET OCH DESS INVIGNING

David hade länge haft planer på att uppföra ett tempel åt Herren. De planerna verkställde Salomo på ett vist sätt. Under sju års tid var Jerusalem fyllt med flitiga arbetare som var sysselsatta med att göra den utvalda platsen jämn, att bygga väldiga stödmurar, att lägga en bred grund med ”stora och dyrbara stenar” och ”huggen sten”, att forma det tunga virket från Libanons skogar och att uppföra den praktfulla helgedomen (1 Kung. 5:17). FMM 25.1

Många tusen människor använde sina krafter till att förbereda trä och sten. Samtidigt pågick stadigt tillverkningen av templets inredning under ledning av Huram-Abi. Han var ”en konstnärligt begåvad och kunnig man, ... skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn” (2 Krön. 2:13, 14). FMM 25.2

Byggnaden på Moria berg restes ljudlöst med ”redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes.” Den vackra inredningen fullbordades i överensstämmelse med de mönster som David hade överlämnat åt sin son. Den innehöll ”alla de föremål som skulle finnas i Guds hus” (1 Kung. 6:7; 2 Krön. 4:19). Bland dessa fanns också det gyllene altaret, bordet med skådebröden, ljusstaken och lamporna, de kärl och verktyg som hörde ihop med prästernas tjänstgöring i det heliga, alla ”av guld - allt av finaste guld” (2 Krön. 4:21). FMM 25.3

”På Jordanslätten, mellan Suckot och Sereda, lät kungen gjuta [brons-inventarierna] i lerformar” (2 Krön. 4:17). Dit hörde brännoffersaltaret, det stora havet som bars upp av tolv oxar, tvättfaten av mindre storlek tillsammans med många andra föremål. Dessa inventarier anskaffades i överflöd, så att det inte skulle vara någon brist på dem. FMM 26.1