Genom Vatten Och Eld

Det Hände Hos Cornelius

En gång tidigare hade Petrus samtalat med sina medtroende om hur Cornelius och hans vänner blev omvända. Då hade han berättat att han hade haft gemenskap med dem. I det samtalet hade han beskrivit hur den helige Ande också hade fallit över dem som inte var judar, och han hade förklarat: ”Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?” (Apg. 11:17). GVoe 151.1

Nu sa han med samma iver och kraft: ”Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?” (Apg. 15: 8-10). Det oket var inte de tio budens lag. Några har påstått detta, eftersom de sätter sig emot budens bindande krav. Här hänvisar Petrus till ceremonilagen som hade avskaffats genom Kristus korsfästelse. GVoe 151.2

Petrus tal hade fört de församlade in i ett läge då de kunde lyssna med tålamod när Paulus och Barnabas berättade om sina erfarenheter i arbetet för folken som inte var judar: ”Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna” (Apg. 15:12). GVoe 151.3

Jakob vittnade också med kraft och förklarade att det var Guds avsikt att de kristna som inte var judar skulle få samma förmåner och välsignelser som judarna hade fått. GVoe 151.4

Den helige Ande ansåg att det inte var bra att tvinga de kristna som inte var judar att leva efter ceremonilagens bestämmelser. Apostlarnas uppfattning i den här frågan var densamma som Guds Andes. Jakob var ordförande för detta allmänna möte. Hans avgörande beslut blev: ”Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud” (Apg. 15:19). GVoe 151.5

Detta gjorde slut på diskussionen. Med det här inlägget kan vi avfärda och motbevisa den romersk-katolska kyrkans lära att Petrus var församlingens huvudman. De som har varit påvar har påstått att de har varit hans 195| efterträdare, men de har inte någon biblisk grund för sina anspråk. GVoe 151.6

I Petrus liv finns det ingenting som bekräftar påståendet att han hade blivit upphöjd över sina bröder och att han var den Högstes ställföreträdare. De som har förklarat att de är Petrus efterträdare borde ha följt hans exempel. Då skulle de alltid ha varit nöjda med att vara jämställda med sina medtroende. GVoe 152.1

Vid det här tillfället verkar det ha varit Jakob som hade valts till att of-fentliggöra beslutet som det allmänna rådsmötet hade kommit fram till. Hans sammanfattning blev att ceremonilagen inte skulle tvingas på de troende som inte var judar eller ens rekommenderas till dem. Det gällde framför allt omskärelsen. Jakob försökte visa sina medkristna att dessa människor som inte var judar hade åstadkommit en stor förändring i sina liv när de hade omvänt sig till Gud. Därför måste man vara mycket försiktig så att man inte skapade problem för dem genom förvirrande och tveksamma frågor som var av mindre betydelse. Annars skulle de lätt kunna bli missmodiga när de ville följa Kristus. GVoe 152.2

Men de kristna som inte var judar skulle uppmanas att avstå från vanor som inte stämde överens med kristendomens principer. Därför enades apostlarna och de äldste om att undervisa de omvända icke-judarna genom ett brev. De troende skulle få veta att de skulle avstå från kött som hade offrats åt avgudar, från omoral, från kött av djur som hade blivit strypta och från blod. De skulle bli uppmanade att följa buden och leva ett helgat liv. Man skulle också försäkra dem om att människorna som förklarade att omskärelsen var ett bindande krav inte hade något uppdrag från apostlarna. GVoe 152.3

Paulus och Barnabas rekommenderades till dem som män som hade riskerat sina liv för Herren. Judas och Silas sändes med dessa apostlar. De skulle muntligt förklara rådsmötets beslut för de kristna som inte var judar: ”Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant” (Apg. 15:28, 29). Dessa fyra Guds tjänare sändes till Antiokia med brevet och budskapet som skulle göra slut på alla strider, eftersom detta var ett uttalande från den högsta auktoriteten inom församlingen. GVoe 152.4

Det allmänna mötet som avgjorde den här frågan bestod av apostlar och lärare som hade varit bland de främsta i arbetet att upprätta judiska och icke-judiska kristna församlingar, samt valda delegater från olika för-samlingar. Äldste från Jerusalem och ombud från Antiokia var närvarande. De mest inflytelserika församlingarna var representerade. Rådet utformade sitt förslag i överensstämmelse med vad ett upplyst omdöme kräver och med värdigheten hos en församling som hade upprättats genom Guds vilja. Som ett resultat av sina överläggningar fann de att Gud själv hade svarat på frågan som de diskuterade genom att han hade låtit sin helige Ande utgjutas över de troende som inte var judar. De insåg att nu var det deras uppgift att följa Andens ledning. GVoe 152.5