Genom Vatten Och Eld

Kapitel 19—Evangeliet Ger Frihet

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna kapitel 15:1-35.

Paulus och Barnabas kom tillbaka till Antiokia i Syrien, staden som de hade sänts ut från på sin missionsresa. Där utnyttjade de första lämpliga tillfälle till att samla de troende och berätta ”om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna” (Apg.14:27). Församlingen i Antiokia var en stor och växande församling. Den var centrum för missionsverksamheten och en av de mest betydelsefulla grupperna av kristna. Bland medlemmarna fanns det människor från alla samhällsklasser, både från den judiska och den icke-judiska befolkningen. GVoe 147.1

Apostlarna förenade sig med förkunnarna och medlemmarna i Antiokia i en ivrig insats för att vinna många människor för Kristus. Då lyckades vissa judiska troende som var fariséer och som kom från Judéen ta upp en fråga som snart skulle leda till en strid inom församlingen. Den spred sig vitt och brett, och den gjorde så att de troende som inte var judar blev förskräckta. Dessa lärares tro byggde på judendomen. Med stor självsäkerhet förklarade de att för att bli frälst måste man bli omskuren och hålla hela ceremonilagen. GVoe 147.2

Paulus och Barnabas bemötte denna falska lära snabbt och kraftfullt. De var motståndare till att man lade fram sådana synpunkter för de troende från de andra folken. Å andra sidan fanns det många bland de troende judarna i Antiokia som stödde inställningen hos församlingsmedlemmarna som nyss hade kommit från Judéen. GVoe 147.3

För det mesta ville de judiska troende inte gå framåt lika snabbt som Guds försyn öppnade vägen. Resultatet av apostlarnas arbete bland de andra folken visade tydligt att de som omvändes bland dem skulle bli långt fler än de judiska kristna. De judiska troende sa att ceremonilagens restriktioner och ceremonier måste göras obligatoriska för de omvända från de andra folken. Detta måste vara ett villkor för att få tillhöra församlingsgemenskapen. Annars skulle judarnas nationella särart, som hittills hade skilt den från alla andra folk, till slut utplånas bland dem som tog emot evangeliet. GVoe 148.1

Judarna hade alltid varit stolta över uppdragen som Gud hade gett dem. En gång hade Gud gett tydliga föreskrifter om hur hebréerna skulle tillbe honom. Därför tyckte många av dem som hade blivit kristna att det inte var sannolikt att han någonsin skulle godkänna en förändring av några av detaljerna i gudstjänstordningen. De krävde att de judiska lagarna och ceremonierna skulle införas i den kristna religionens gudstjänstordning. De hade svårt att förstå att alla offer och symboler hade varit en bild på Guds Sons död. Nu hade symbolerna blivit verklighet i Kristus. Det innebar att alla den mosaiska gudstjänstordningens riter och ceremonier inte längre var bindande. GVoe 148.2

Före sin omvändelse hade Paulus ansett att han var felfri ”i rättfärdighet genom lagen” (Fil. 3:6). Men när han hade tagit emot evangeliet hade han fått en klar uppfattning om Frälsarens uppdrag som hela mänsklighetens Återlösare, både för judarna och för folken som inte var judar. Han hade också lärt sig att förstå skillnaden mellan en levande tro och död formalism. I ljuset från evangeliet hade Israels gamla riter och ceremonier fått en ny och djupare betydelse. Det som de pekade fram emot hade inträffat. Därför hade de kristna blivit befriade från att iaktta dem, eftersom de levde under den evangeliska tidsåldern. Men Paulus höll fortfarande lagen som finns i Guds tio bud, både bokstaven och andan i dem. Den lagen förändrades aldrig. GVoe 148.3

Frågan om omskärelsen skapade många diskussioner och strider i för-samlingen i Antiokia. Församlingens medlemmar var rädda för att om dis-kussionen fortsatte skulle det leda till att de splittrades. Därför beslöt de till slut att sända Paulus och Barnabas och några ansvariga män från församlingen till Jerusalem. Där skulle de lägga fram frågan inför apostlarna och de äldste. De skulle träffa delegater från de olika församlingarna och dem som hade kommit till Jerusalem för att delta i högtiden som närmade sig. Under tiden skulle all strid upphöra, och man skulle vänta på att få ett slutgiltigt beslut från det allmänna rådsmötet. Detta beslut skulle sedan godtas av de olika församlingarna överallt. GVoe 148.4

På vägen till Jerusalem besökte apostlarna de troende i städerna som de reste genom. De uppmuntrade dem genom att berätta för dem om sina erfarenheter i arbetet för Gud och om hur människor som kom från andra folk än judarna hade blivit omvända. GVoe 149.1