Genom Vatten Och Eld

Kapitel 7 — Falska Löften

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna
kapitel 4:32-37 och kapitel 5:1-11.

När apostlarna förkunnade evangeliets sanningar i Jerusalem bekräftade Guds kraft deras ord, och stora mängder människor kom till tro. Många av dessa tidiga kristna blev omedelbart uteslutna ur sina familjer och förlorade sina vänner på grund av att deras landsmän satt fast i sin fanatism. Därför blev det nödvändigt att förse dem med mat och husrum. GVoe 60.1

Bibeln berättar: ”Ingen av dem led någon brist” (Apg. 4:34). Den förklarar också hur behoven blev tillfredsställda. Bland de troende fanns det människor som hade pengar och fast egendom, och de offrade glatt dessa för att tillgodose behoven. De sålde sina hus och sin jord och tog med sig pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter. ”Och man delade ut åt var och en efter hans behov” (Apg. 4:35). GVoe 60.2

Givmildheten som de troende visade var ett resultat av att Anden hade utgjutits. De som hade tagit emot evangeliet var ”ett hjärta och en själ” (Apg. 4:32). De leddes av ett gemensamt intresse - de ville att uppdraget som hade getts till dem skulle ha framgång. Girigheten hade inte någon plats i deras liv. Deras kärlek till sina medkristna och till uppdraget som de hade anslutit sig till var större än deras kärlek till pengar och ägodelar. Deras arbete bekräftade att de var övertygade om att människor var mer värdefulla än jordisk rikedom. GVoe 60.3

Så kommer det alltid att vara när Guds Ande behärskar livet. De som är fyllda av kärlek till Kristus kommer att följa hans exempel. Han blev fattig för vår skull så att vi skulle kunna bli rika genom hans fattigdom. Pengar, tid och inflytande är allesammans gåvor som vi har fått av Gud. Vi kommer att anse att allt det bara är värdefullt om det används för att stödja förkunnelsen av evangeliet. Så var det i den första församlingen. I dagens församling kan man få se hur Andens kraft leder medlemmar till att överge sin kärlek till det som tillhör världen och gör dem villiga att göra uppoffringar för att deras medmänniskor ska få höra evangeliet. Då kommer sanningarna som förkunnas att påverka åhörarna på ett kraftfullt sätt. GVoe 60.4

Det som Ananias och Safira gjorde står i skarp kontrast till givmildheten som de troende visade. Inspirationen har beskrivit det, och händelsen har lämnat en mörk fläck i den första församlingens historia. De två påstod att de var Kristus efterföljare. Tillsammans med andra hade de delat förmånen av att få lyssna till evangeliet som förkunnades av apostlarna. När de var närvarande tillsammans med andra troende ”skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande” (Apg. 4:31). Alla de som var närvarande hade känt en djup övertygelse. Guds Ande hade direkt påverkat Ananias och Safira, och de hade lovat att de skulle sälja en viss egendom och ge pengarna till Herren. GVoe 61.1

Efteråt hade Ananias och Safira bedrövat den helige Ande genom att ge efter för girighet. De började ångra sitt löfte, och snart förlorade de det värdefulla inflytandet från välsignelsen som hade värmt deras sinnen och fått dem att önska att de kunde göra mycket för Kristus sak. De menade att de hade haft för bråttom, och att de borde ompröva sitt beslut. De samtalade om saken och beslöt att inte uppfylla sitt löfte. Samtidigt såg de att många sålde vad de ägde för att tillgodose sina fattigare medtroendes behov, och de personerna fick högt anseende bland de troende. Ananias och Safira skämdes för att låta sina trossyskon veta att de var själviska och att de var missnöjda med det som de högtidligt hade helgat åt Gud. Därför beslöt de frivilligt att sälja sin egendom och låtsas att de skänkte hela summan till den allmänna fonden. Men i själva verket behöll de en stor del av pengarna för egen del. På så sätt skulle de försäkra sig om att de fick underhåll från den allmänna fonden och samtidigt bli högt uppskattade av sina trossyskon. GVoe 61.2