Genom Vatten Och Eld

En Skymt Av Kristus Härlighet

Undervisningen som Jesus gav visade att mildhet, ödmjukhet och kärlek var avgörande för att människan skulle växa i nåden och för att hon skulle bli lämplig för att utföra hans uppdrag. Den undervisningen blev ovärderlig för Johannes. Han uppskattade all undervisning som han fick och försökte ständigt anpassa sitt liv så att det stämde överens med den gudomliga förebilden. Johannes hade börjat se en skymt av Kristus härlighet - inte den världsliga prakten och makten som han hade fått lära sig att vänta på utan ”den härlighet som den Enfödde har från Fadern ... full av nåd och sanning” (Joh. 1:14). GVoe 406.2

Den djupa och brinnande kärleken som Johannes kände för sin Mästare var inte orsaken till att Jesus älskade honom. Johannes kärlek var snarare ett resultat av hans Mästares kärlek. Johannes ville bli lik Jesus. Jesus omskapande kärlek påverkade honom så att han också blev mild och ödmjuk. Hans eget jag doldes i Jesus. Han överlämnade sig åt detta underbara liv i högre grad än någon av sina medarbetare. Han sa: ”[Vi] förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.” ”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd” (1 Joh. 1:2; Joh. 1:16). Johannes kände Frälsaren av egen erfarenhet. Hans Mästares undervisning hade präglats in i hans själ. När han vittnade om Frälsarens nåd var hans enkla språk vältaligt på grund av kärleken som genomsyrade hela hans varelse. GVoe 406.3

Det var Johannes djupa kärlek till Kristus som gjorde att han alltid ville hålla sig tätt intill honom. Frälsaren älskade alla de tolv apostlarna, men Johannes var mest mottaglig för hans kärlek. Han var yngre än de andra, och han visade mer av ett barns enkla tillit när han öppnade sitt sinne för Jesus. På så sätt fick han en mycket nära gemenskap med Jesus, och genom honom förmedlades Frälsarens mest andefyllda undervisning till folket. GVoe 407.1

Jesus älskar dem som representerar Fadern. Johannes kunde tala om Faderns kärlek på ett sätt som ingen annan av apostlarna kunde. För sina medmänniskor uppenbarade han det som han kände i sitt eget innersta. GVoe 407.2

Han uppenbarade Kristus egenskaper i sitt liv. Från hans ansikte strålade Guds härlighet. Helgelsens skönhet hade förvandlat honom, och den lyste med en Kristuslik klarhet från hans ansikte. Han betraktade Frälsaren med beundran och kärlek tills hans enda önskan blev att likna honom och att umgås med honom. Med hela sitt väsen återspeglade han Mästarens egenskaper. GVoe 407.3

”Se”, sa han, ”vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! ... Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är” (1 Joh. 3:1, 2). GVoe 407.4