Genom Vatten Och Eld

Förlåtande Kärlek

Frälsarens sätt att bemöta Petrus innehöll en lärdom för honom och hans medbröder. Trots att Petrus hade förnekat sin Herre hade Jesus aldrig upphört att älska honom. Aposteln fick lära sig att när han förkunnade evangeliet för andra skulle han möta överträdare med tålamod, medkänsla och förlåtande kärlek. Han skulle komma ihåg sina egna svagheter och felsteg. ”Fåren” och ”lammen” som han hade fått ansvar för skulle han behandla med samma ömhet som Kristus hade behandlat honom. GVoe 387.4

Vi människor handlar ofta fel. Ändå dras vi till att inte visa kärlek mot dem som blir frestade och dem som har handlat fel. Vi kan inte läsa deras tankar. Vi känner inte till deras inre strider eller det som plågar dem. Därför behöver vi lära oss att bestraffa med kärlek, och att slå bara för att hela, och att varna på ett sätt som ger människor hopp. GVoe 387.5

Under hela sin verksamhet vakade Petrus troget över alla dem som han hade fått ansvar för. På så sätt bevisade han att han var värdig uppdraget och ansvaret som han hade fått av Frälsaren. Hela tiden upphöjde han Jesus från Nasaret som Israels hopp och människosläktets Frälsare. Han lät sitt eget liv fostras av den store Mästaren. På alla sätt han kunde försökte han utbilda de troende för ivrig verksamhet. Hans trogna exempel och outtröttliga arbete uppmuntrade många lovande ungdomar till att bli förkunnare. Efter hand som tiden gick fick aposteln allt större inflytande som lärare och ledare. Han förlorade aldrig känslan att han hade ett speciellt ansvar för att arbeta för sitt eget folk. Samtidigt förkunnade han evangeliet i många länder och stärkte tron hos stora mängder människor som hade tagit emot det glada budskapet. GVoe 387.6

Under de senare åren av sitt arbete blev Petrus inspirerad till att skriva till de troende ”som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien” (1 Pet. 1:1). Syftet med hans brev var att återuppliva modet och stärka tron hos dem som drabbades av prövningar och lidanden. De hade drabbats av många frestelser, och det fanns risk för att de skulle förlora sin gemenskap med Gud. Brevet skulle uppmuntra dem till att fortsätta det goda verket. De här breven visar att de har skrivits av en person som hade upplevt ett överflöd av de lidanden som drabbade Kristus, men också trösten som bara Kristus kan ge. Samtidigt visar de att hela hans varelse har blivit omskapad genom Guds nåd, och att hans hopp om evigt liv hade en fast och säker grund. GVoe 388.1