Genom Vatten Och Eld

270/340

”Predika Ordet”

Paulus visste att stora faror hotade församlingen. Han visste att de som skulle ha ansvar för församlingen måste utföra ett troget och flitigt arbete. GVoe 375.2

Därför skrev han till Timoteus: ”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning” (2 Tim. 4:1, 2). GVoe 375.3

De här allvarliga förmaningarna riktades till en förkunnare som var så trogen och energisk som Timoteus var. De är ett kraftigt vittnesbörd om att förkunnarens arbete och ansvar är stort och viktigt. Paulus kallar Timoteus inför Guds domstol och uppmanar honom allvarligt att han ska predika Ordet, inte människors uppfattning eller sedvänjor. Han ska vara beredd för att vittna för Gud varje gång han får tillfälle till det - inför stora församlingar och i enskilda grupper, ute vid vägkanten och inne i hemmen, till vänner och fiender. Han ska förkunna när han är trygg men också när han hotas av faror, vanära och förlust. GVoe 375.4

Paulus var rädd för att Timoteus milda och undfallande läggning möjligen skulle kunna förleda honom till att undvika en viktig del av sitt arbete. Därför uppmanade han honom att han skulle bestraffa synden hos dem som hade gjort sig skyldiga till allvarliga brott. Han skulle göra det troget men också strängt. Men allt detta skulle han göra med ”allt tålamod och all undervisning”. Han skulle uppenbara Kristus kärlek och tålamod och förklara och inskärpa sina bestraffningar med Bibelns undervisning. GVoe 375.5

Det är inte någon lätt sak att hata och bestraffa synd men samtidigt visa ömhet och medkänsla med den felande. Vi ska vara ivriga i våra egna ansträngningar för att utveckla vår helgelse i sinne och liv. Men när vi blir ivrigare blir vi ännu mer medvetna om synden. Då ska vi vara ännu tydligare när vi visar att vi inte kan samtycka till någon avvikelse från det som är rätt. Vi måste akta oss för att vara onödigt stränga mot dem som vi tillrättavisar. Men samtidigt måste vi se till att vi inte underskattar syndens onda natur. Vi ska visa Kristuslikt tålamod och kärlek mot den som handlar fel. Men det finns en fara för att vi visar för stort överseende med det onda. Då kan den som har handlat fel anse att han inte behöver bli tillrättavisad. Han kan vägra att ta emot tillrättavisningen, eftersom han anser att den är onödig och orättvis. GVoe 376.1

Evangeliets förkunnare åstadkommer ibland stor skada genom att vara överseende med dem som har felat och låta situationen utvecklas till att man tolererar synden och till och med deltar i den. På det sättet kommer de att ursäkta och göra en bagatell av det som Gud fördömer. Så småningom blir de så förblindade att de försvarar dem som Gud befaller dem att de ska bestraffa. Den andliga uppfattningsförmågan blir förslappad om man är syndigt tolerant mot dem som Gud fördömer. Den som gör så kommer så småningom att begå en större synd genom att uppträda strängt och hårt mot dem som Gud godkänner. GVoe 376.2