Genom Vatten Och Eld

Kapitel 45—Breven Från Rom

Kapitlet bygger på Kolosserbrevet och Filipperbrevet.

Redan tidigt i sin verksamhet som apostel fick Paulus särskilda tillfällen då han fick lära sig vad som var Guds vilja ifråga om Jesus efterföljare. Han blev ”uppryckt ända till tredje himlen”, ”till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala”. Han medgav själv att han hade fått många ”syner och uppenbarelser” från Herren. Han skulle förstå den evangeliska sanningens principer lika bra som ”dessa ’superapostlar’ ” (2 Kor. 12:2, 4, 1, 11). Han hade en klar och fullständig förståelse av ”bredden och längden och höjden och djupet” av ”Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap” (Ef. 3:18, 19). GVoe 352.1

Paulus kunde inte berätta om allt som han hade sett i sina syner. Bland hans åhörare fanns det vissa människor som skulle ha tillämpat hans ord på ett felaktigt sätt. Men det som hade uppenbarats för honom gjorde det möjligt för honom att vara en ledare och vis lärare. Det formade också budskapet som han sände till församlingarna längre fram i livet. Intrycket som han hade fått i dessa visioner fanns alltid kvar hos honom, och det gjorde det möjligt för honom att beskriva den kristnes liv och karaktär på rätt sätt. Han gav sitt budskap genom att förkunna det och med hjälp av brev. Ända sedan dess har det budskapet gett Guds församling kraft och hjälp. För dagens kristna avslöjar det klart de faror som kommer att hota församlingen och de falska läror som den kommer att få kämpa emot. GVoe 352.2

Apostelns brev innehåller råd och förmaningar. Hans önskan för dem som han sände breven till var att de skulle ”inte längre [vara] barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran”. I stället ville han att de skulle nå fram till ” enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet”. GVoe 353.1

Han uppmanade dem som var Jesus efterföljare i avgudadyrkande samhällen: ”Lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud”. ”Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle” (Ef. 4:14, 13, 17, 18; 5:15, 16). Han uppmuntrade Kristus efterföljare att se fram emot den tid då Kristus, som ”älskat församlingen och offrat sig för den”, skulle ”föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara” (Ef. 5:25, 27). GVoe 353.2