Genom Vatten Och Eld

Kapitel 42— Skeppsbrottet

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna
kapitel 27 och kapitel 28:1-10.

Till slut var Paulus på väg till Rom. ”När det var bestämt”, skriver Lukas, ”att vi skulle avsegla mot Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius och som tillhörde den kejserliga vakten. Vi gick ombord på ett skepp från Adramyttium som skulle gå till hamnarna längs Asiens kust och lade ut. Aristarchus, en makedonier från Tessalonike, var med oss” (Apg. 27:1, 2). GVoe 328.1

Under det första århundradet av den kristna tidsåldern var sjöresor mycket besvärliga och farliga. Sjömännen bestämde oftast sin kurs med hjälp av solen och stjärnorna. När man inte kunde se någon av dem eller det såg ut att bli storm vågade skeppens ägare ofta inte ge sig ut på havet. Under en del av året var det nästan omöjligt att göra någon längre sjöresa. GVoe 328.2

Nu måste aposteln Paulus orka med de påfrestande svårigheterna som han skulle drabbas av när han var fånge i bojor under den långa och trött samma sjöresan till Italien. Men det fanns en omständighet som lindrade hans hårda öde. Han hade fått tillåtelse att ta med sig Lukas och Aristarchus som reskamrater. I sitt brev till församlingen i Kolosse nämner han Aristarchus som sin ”medfånge” (Kol. 4:10). I själva verket hade Aristarchus valt att vara fånge tillsammans med Paulus så att han skulle kunna hjälpa honom i hans svåra situation. GVoe 328.3

Resan började bra. Nästa dag kastade de ankar i hamnen i Sidon. Julius, den ansvarige officeren, ”behandlade Paulus väl”. När han fick veta att det fanns kristna på den här platsen ”lät [han] honom gå till sina vänner och ta emot deras omsorg” (Apg. 27:3). Aposteln uppskattade den här permissionen mycket, eftersom han hade dålig hälsa. GVoe 328.4

När de lämnade Sidon fick de motvind. Eftersom skeppet drevs ur sin kurs gick resan ganska sakta. Vid Myra i provinsen Lykien fann befälhavaren ett fartyg från Alexandria som skulle segla till Italien. Han flyttade nu genast sina fångar till detta fartyg. Men eftersom det fortfarande var motvind hade fartyget svårt att ta sig fram. Lukas skriver: ”Under åtskilliga dagar gick seglingen långsamt, och då vi knappt nådde fram till Knidos och vinden inte lät oss fortsätta seglade vi ner i lä av Kreta vid Salmone. GVoe 329.1

Vi följde kusten med stor svårighet och kom till en plats som kallas Goda hamnarna” (Apg. 27:7, 8) GVoe 329.2