Genom Vatten Och Eld

Inför Felix Och Drusilla

Men det dröjde inte så länge förrän Felix och hans hustru Drusilla skickade efter Paulus. I ett privat samtal med honom ville de få höra om ”tron på Kristus Jesus” (Apg. 24:24). De var villiga och till och med angelägna om att få lyssna till dessa nya sanningar - sanningar som de kanske aldrig skulle få höra igen, och som skulle vittna mot dem på Guds dag om de förkastades. GVoe 315.3

Paulus betraktade detta som ett tillfälle från Gud och utnyttjade det troget. Han visste att han stod inför en människa som hade makt att döda honom eller släppa honom fri. Men han tilltalade ändå inte Felix och Drusilla med beröm eller smicker. Han visste att hans ord skulle kunna bli till liv eller till dom för dem. Därför trängde han undan alla sina egna intressen och försökte bara väcka dem till att inse vilken fara de befann sig i. GVoe 315.4

Aposteln visste att evangeliet ställde krav på alla som ville lyssna till honom. Han visste också att en dag skulle dessa myndighetspersoner antingen stå bland de rena och heliga omkring den stora vita tronen, eller också bland dem som skulle få höra Kristus säga: ”Gå bort från mig, ni förbrytare” (Matt. 7:23). Han visste att han måste möta alla sina åhörare inför Guds domstol. Där måste han avlägga räkenskap, inte bara för vad han hade sagt och gjort utan också för motiven och andan i alla sina ord och handlingar. GVoe 315.5

Felix framfart hade varit så våldsam och grym att bara mycket få någonsin hade vågat antyda för honom att hans karaktär och uppträdande inte var felfria. Men Paulus var inte rädd för människor. Han talade fullt öppet om sin tro på Kristus och skälen till denna tro. Det ledde honom till att särskilt tala om de egenskaper som är avgörande för den kristnes karaktär, men som på ett så slående sätt saknades hos detta stolta par som han stod inför. GVoe 316.1

Han beskrev Guds väsens egenskaper för Felix och Drusilla - hans rätt-färdighet, rättvisa och opartiskhet. Han redogjorde för vad hans lag innehöll. Han visade klart att det är människors plikt att leva nyktert och visa måttlighet, och att låta förnuftet kontrollera benägenheter och begär. Han förklarade att människan måste leva på ett sätt som stämmer överens med Guds lag, och hon måste hålla de fysiska och andliga krafterna vid god hälsa och i verksamhet. Han förklarade att det var helt säkert att det skulle komma en domens dag då alla skulle dömas efter sina handlingar. Då skulle det bli tydligt och klart att förmögenhet, höga ämbetsposter eller titlar inte skulle vara av något värde när det handlade om att få nåd från Gud eller bli frikänd från syndens följder. Han visade att det jordiska livet var människans förberedelsetid för det framtida livet. Om hon inte tar vara på förmånerna och möjligheterna i det här livet kommer hon att gå förlorad för evigt. Hon får ingen ny tid för att förbereda sig. GVoe 316.2

Paulus talade särskilt om hur långt Guds lags krav sträcker sig. Han visade hur dess principer når ner till de djupaste hemligheterna i människans etiska natur och kastar en flod av ljus över det som har varit dolt för människors ögon och kännedom. Allt vad vi gör och säger, det som uppenbaras i det yttre livet, avspeglar bara människans karaktär på ett ofullständigt sätt. Lagen utforskar hennes tankar, motiv och avsikter. Den pekar på de mörka drifterna som är dolda för människors ögon: avund, hat, begär, ärelystnad. Den visar på onda handlingar som övervägs i själens mörka vrår och som kanske ännu aldrig har blivit utförda på grund av att det har saknats möjlighet till det. Allt detta fördöms av Guds lag. GVoe 316.3